Bloggflöde - La Linda

Fönstret är vidöppet

torsdag, 23 mars, 2006 1 kommentar

Och ack så fort det kan vända… känner mig ledsen utan anledning. Rastlös antar jag. Får sortera lite papper och gå ut och gå så känns det som att jag har gjort något med min dag. Och sluta dricka vin mitt i veckan. Det hjälper knappast ångesten.

Men det var mysigt igår. Jag, Tigerlilyn och pappa satt på Bishop och pratade om allt från förhållanden till flygplan. Runt åtta drog sig flickan hemmåt och jag och pappa satt kvar själva. Vid tio drog vi oss hem till mig när vi tittade på vääldigt gamla kort involverande pudelfrilla (på mig) och jeansoverall. Pratade och pratade och pratade lite till. C kom hem från jobbet vid midnatt och då körde vi hem pappsen till gettot.

När en dörr stängs öppnas ett fönster sägs det. Jag är så underbart glad över att mina relationer till människorna jag älskar konstant utveckas. Jag är inte rädd att visa kärlek och människor som vanligtvis kan uppfattas som timida börjar öppna sig och visa mig kärlek tillbaka på samma orädda sätt. Det känns underbart. Kärlek är viktigast. Allt annat ordnar sig.

Sol i hjärta, sol i sinne!

onsdag, 22 mars, 2006 Inga kommentarer

Nu ska jag ta mig en promenad ner på stan i det vackra vädret! Ikväll ska jag fira min nyfunna frihet och allt spännande som kommer med den, med ett glas vin tillsammans med Tigerlilyn och pappsen på Bishop. Ska bli mysigt.

Jag är trött efter alla tankar och känslor som åkt kana genom mig idag, men fortfarande glad och upprymd. En härlig känsla. Må den aldrig försvinna.

Upp igen!

onsdag, 22 mars, 2006 Inga kommentarer

”Det finns alltid en studsmatta längst ned i hålen man kastar sig i.”

Visdomsord via Maja! 🙂

En nystart

onsdag, 22 mars, 2006 10 kommentarer

Jag kom precis hem från mitt avstämningsmöte med alla som är inblandade i min sjukskrivning. Och idag har jag tagit ett beslut som kommer förändra mitt liv. Jag har valt att lämna tryggheten och de bojjor som den förde med sig och kasta mig ut i framtiden. Det känns otroligt skönt. Och otroligt pirrigt. Inte alls jobbigt och ångestfyllt, inte än iallafall. Jag ska försöka hålla ångesten på armlängs avstånd.

Alla var så underbara. Min läkare, min terapeut, Peter från FSK, tom min chef. Och självklart C som höll mig i handen hela tiden. Han tycker att jag tog rätt beslut. Det tycker jag med. Trots att det innebär en viss osäkerhet inför framtiden så gör det inget. Framtiden är i min hand, jag kan göra vad jag vill med den. Och det känns så härligt. Jag känner mig fri.

Det är en bra dag.