Sista minuten

Sitter för närvarande i lastminute.com's telefonkö och lyssnar på Frank Sinatra. De har stil på lastminute!
Update. Tjejen i luren var lite sur dock. Tydligen är e-biljett inte e-biljett utan papperet man får på mailen. Så jag behöver inte VISA-kortet. Skumt.
………….

Idag har jag fått ännu en avi från posten. Vågar jag tro att det är skorna den här gången? Eller ska jag ta bilen för säkerhets skull? Min stegräknare står för tillfället på 56 så det är nog läge att ta sig en prommis.

Fight!

Hur jag än gör så vinner shoppa över promenad. Shoppa vinner till och med över titta på tv?! Och jag har precis fått in mystiska 1000 kr på mitt konto. Coincedence?

Ny teknik

Jag vill ha en ny digitalkamera. Min lilla Canon Ixus I har sett bättre dagar, för många fester och resor ner i golvet har gjort att den numera hänger sig konstant och båda batterierna har en livslängd på ca en halvtimme. Totalt. Teknik har uppenbarligen inte längre livslängd än två år. Max.

Syrran hade en Ixus 55 när hon var här och den ser ju underbar ut. Bra bilder, stor display och så vitt jag vet så håller batteriet längre än en halvtimme.

Och så behöver jag en scanner. En sån liten fin med kombinerad scanner/skrivare/kopiator hade ju suttit fint. Räknas teknik in i vita månaden?

Nä. Fy. Håll i plånkan. Jag borde gå ut och gå. Solen skiner ju faktiskt. Och det är inte ens kallt. Ändå tar det emot. Ångesten gör sig påmind. Och jag sitter här och läser bloggar. Och undviker livet. Åtminstone mitt eget.

35 kilo är väl ingenting?!

Jag fick inte mindre än tre avier hem i förra veckan om att jag hade paket att hämta på posten. Det enda jag väntade på var ett par skor som jag budat hem på e-bay, så jag tänkte att de måste ha gjort något fel och skickat ut tre avier för samma paket. Så off I went, släpade med mig syrran till Gunnars Cigarrbutik och skulle hämta ut paketet, det lilla paketet som jag utan problem kunde bära den dryga kilometern hem. Det visade sig att det var inget misstag från postens sida (wow?!) utan jag hade tre paket som väntade på mig. Stora paket. Stora som i 35 kilo paket. Ingen bil, inget transportmedel inom räckhåll. Så det blev att kånka paketen hem. Anna och jag turades om att bära två lådor, medan den andra bar en lite tyngre, som dessutom höll på att falla isär.

Det blev mycket gnäll, mycket skratt och en massa ”HUR ska detta gå?!” men hem fick vi dem! Det tog bara lite längre tid än vad det hade gjort med ett par skor. Och syrran hade träningsvärk i flera dagar. *fniss*

Vad det var i paketen? Tonvis med scrapbooks och videofilmer, hela Valeries samling av Julia Roberts urklipp sedan 1990. Hon gav dem till mig. En ängel är vad hon är. Nu har jag tillräckligt med material till sajten för resten av livet.