Låtsasmormor sökes

Det var då rent fruktansvärt vad mitt internet är segt idag. Försöker fixa till C's ratio på SB efter att jag klantat bort den och nästan fått honom utslängd. Smäll på fingrarna på Linda.

Läste precis i mamselamsens blogg om hennes underbara idé om att jobba som något i stil med sällskap till gamla på sjukhem eller ålderdomshem. Bara prata med dem, umgås, spela kort eller liknande. Gamla människor har så mycket erfarenhet och historier om svunna tider att dela med sig som bara går till spillo när de stoppas undan att ruttna bort på nått hem. Men jag håller mig på långt avstånd från blöjbyte och dylikt. Sällskapsdam låter mycket trevligare. Jag skulle gärna ha en låtsasmormor nu när min egen bor så långt borta. Men hon måste ha konstant tillgång till Ballerina annars går det bort.

Nu måste jag verkligen vattna mina orkidéer. Ingen aning när jag gjorde det sist, det ska väl göras ca varannan vecka tror jag. Om jag inte vattnar ihjäl blomeländen så dör de av törst. Jag kan inte vinna när det gäller växter, mina fingrar är mer åt det cerisa hållet.

Vems fel är det?

Att barn kan vara riktigt elaka, det visste jag redan, men när ett hopprep får agera hängsnara har det väl ändå gått för långt. Åh, jag får sån lust att ge de ungarna en rejäl ass-whooping med sitt eget hopprep! Men jag vet att det inte bara är deras fel. Jag blir arg och ledsen när jag läser sånt här och undrar vem som bär skulden för att barnen har en sådan snevriden verklighetsuppfattning. Är det föräldrarna, skolan, samhället, media? Jag måste få ass-whoopa nån!

Kollikok!

Minns ni skogsmulle, han killen med näverhatt och grön kroppsstrumpa som sprang omkring i skogen, kramade träd och jagade den elaka skräptanten? När jag kom hem såg jag några kids som lekte i parken ovanför vårt hus och fick en riktig nostalgitripp. Skogsmulle, matsäck och varm choklad som bränns på tungan. Och blåbär! Man kanske ska bli skogsmulle, om jag har tur kanske jag får vara skräptanten. Muahahaha! *ger av ett riktigt skräpskratt*

Snooooze

Imorse snoozade jag två gånger för mycket vilket innebar att jag lämnade sängens sköna värme exakt arton minuter senare än vanligt. Arton minuter som innebar att sminket blev minimalt och för att spara lite extra tid så tog jag bilen till jobbet. Vanligtvis tar det ca 15-20 minuter att gå till jobbet, med bil tar det 5, 10 kanske under morgonrushen. Just denna morgon, när jag självklart var sen, så hade vägverket bestämt sig för att det var en massa streck på vägen som behövde touchas upp med lite vitfärg. Vilket innebar att tiden i bilkön drogs ut med en extra fem minuter. I slutändan kunde jag lika gärna ha gått till jobbet. Fast det var rätt skönt med en varm bil istället för kalla, kalla luften utanför.

Idag är jag konstigt nog sådär fnittrigt nipprig och glad. Jag insåg att alla har precis samma åsikt som jag om 'diktatorn', ingen vågar bara säga något högt. Så vi föraktar unisont på avstånd. Funkar tills vidare.

Biskvi som stand-in

Tror ni det blev några bullar idag? Icke. Lat Linda = ingen jäst = inga bullar. *suck* Men jag fick mig en biskvi istället när Emma kom och hälsade på. Vi gjorde kycklingsallad, drack vin och tittade på ”Sex and the City” dvd's och pratade cv och anställningsintervjuer. Vad är den ultimata outfiten för en anställningsintervju egentligen? Inte för stelt och inte för casual. Tricky.

Klockan är nio och jag är redo för sängen. Tror jag ska knyta mig tidigt och vakna som en liten nyponros imorrn. En nyponros som blir bakis efter två glas vin en tisdagkväll. Baaad employee. Eh, who cares.

Idol-Loréns singel ”The Snake” rockar. Ba så ni vet.

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier