Alassio & poolparty

För precis en vecka sedan idag hade jag en helt annan utsikt än min nuvarande. Den bestod av parasoller i ändlösa rader, brännande het sand och ett Medelhav som sträckte sig så långt ögat kunde nå.

Jag hängde med #ladiesontheriviera i Alassio på italienska rivieran under världens största parasoll. Och sedan så gick vi typ 100 meter ut i havet och det blev inte djupare än så här.

Stranden är hur lång som helst och det finns typ ett dussin olika ”strandhotell” där man kan hyra en solstol, från very fancy till BYOP (bring your own parasoll).

Vi inledde med att äta frukost i våra solstolar. Cappucino och croissanter såklart. Jag tror på riktigt inte de vet vad ägg är när det kommer till frukostmat.

Sedan tog jag mina brillor och min hatt och knallade ut i havet. Kände mig väldigt glammig fast det egentligen bara handlade om att jag hade bränt hårbotten så förbannat dagen innan att jag inte kunde vara utan hatten, då hade nog håret trillat av.

Efter några timmar i havet och på solstolen knallade vi bort till Budello di Alassio (jag hörde ”bordello” hela tiden och drev Lorenzo till vansinne med det skojeriet). Det betyder typ ”innerstad” fast egentligen inälvor om jag förstod det rätt. En aning knäppt.

<3

Vi åt lunch med melon och parmaskinka och tiramisu till efterrätt och drack prosecco och jag minns inte ens vad jag åt till huvudrätt men det var säkert pasta.

Sedan åkte vi tillbaka till Civezza och hade poolparty mitt i härligaste golden hour.

Beställde pizza från vår älskade restaurang (den enda i staden, sån jädra lyx/tur att den var SÅ BRA) som vi åt i solnedgången.

Sedan gick solen ned och både jag och Katarina var dyngförkylda så det blev en varm dusch och marsch i säng istället för disko vid poolen. Men det gick bra det med.

En cykeltur längs med Italienska Rivieran

I söndags hade vi var vår första heldag här i Civezza på Italienska Rivieran. Vi inledde med cappuccino och croissant på piazzan (något som blivit mer eller mindre rutin) och hundkel med världens gölligaste tax (tyvärr inte alls rutin). Alltså det finns så mycket fina hundar här att jag får dåndimpen. Jag vill krama alla!! (Det kan vara så att jag saknar Leia.)

Den här byn är så himla söt. Ni ska få se en hel drös bilder men det är lite å här. Gulliga dörrar, gulliga skyltar, grönska överallt, typ så.

Sedan tog vi bilen och slingrade oss nedför berget till San Lorenzo al Mare. Där skulle vi nämligen hyra cykel! Och inte vilken cykel som helst – en himla schnajdig tandemcykel för alla fyra! Den såg lite ut som en golfbil fast med trampor.

Förresten, jag är ju inte själv här i Italien, jag har ju med mig tre fantastiska donnor – Sofia, Katarina och Sara som står bakom kameran.

Bästa Sara!

Vi cyklade längs med en superfin cykelbana som tidigare var en tågräls. Jag hade det viktiga jobbet att styra medan alla trampade för glatta livet och ändå gick det nog inte fortare än joggtakt. Kom man i otakt så blev det kaos men tycker ändå vi samarbetade rätt bra!

Vår värd den här resan heter passande nog Lorenzo. Han fick en egen cykel som dessutom gick på el. Fuskeri.

Vi cyklade en sisådär 7 kilometer till Santo Stefano al Mare där vi pausade för Aperol Spritz och underliga fiskar som jag höll mig långt långt borta ifrån.

Sen vände vi och cyklade tillbaka igen! Så här såg Santo Stefano ut på håll. Himla piffigt.

På vägen hem cyklade vi förbi den här donnan och hennes balkong. Jag tänker att det är jag om sisådär 30 år.

När vi kom tillbaka till San Lorenzo så tog vi bilen och åkte till Oneglia som låg ungefär en mil österut.

Där åt vi pasta och traskade längs med hamnen och på strandpromenaden och tittade på dyra båtar och provade hattar på en marknad och tittade in i en finfin kyrka. Katolska kyrkor är himla piffiga alltså.

Och det var första heldagen på italienska rivieran!

Resan till Civezza är en bloggresa anordnad av Vivi Civezza.