När jag och Sanna var i Högbo före jul så fanns det en liten Björk & Berries fabriksbutik (?) i anslutning till hotellet där jag gick loss totalt och hade väl ca 20 olika handkrämer insmorda på olika delar av armarna när vi kom därifrån. Den här, Never Spring, (som de också hade på toaletterna på hotellet) blev min absoluta favorit och den använder jag varje dag. Absorberas lätt, ger supermycket fukt och luktar trygghet.
Så hände det. Förkylningen kom även till mitt hörn av universum. Så istället för att hänga med coola Startuptyper och strössla visitkort runt mig denna fredagskväll så hänger jag i soffan, tröstäter choklad och klappar hundmage.
Och läser bloggar!
Jag inser nu hur länge sedan det var jag faktiskt läste bloggar. Alltså, verkligen läste som i plöjde, inte läste ett inlägg här och där. Det är ju skitkul! Ni är ju grymma, bloggosfären! Just nu läser jag Egoinas och anar att min skrivstil efterapar hennes lite. Men den är liksom så avslappnad och skön! Och så har hon ju vunnit bloggpriser hela blogglivet så att härmas kanske will make me famous.
Ni har väl inte heller missat att det ligger ett nytt avsnitt av Bloggbusiness uppe på iTunes? Denna veckan pratar jag med härliga Flora Wiström som bloggar på Metro Mode!
Vissa veckor bara rejsar förbi utan att man ens hinner fundera. Så har den senaste veckan varit för mig. Så därför tänkte jag sammanfatta den lite så här effektivt. Varsågod!
Förra fredagen var jag och åt middag med Jenny, Lisa och Carin på Babajan, ett himla snajsigt ställe söder om Ringvägen (jag vet, existerar saker där?!). Det var ca tusen år sedan vi alla hängde sist och det var så rackarns fint och trevligt.
Jenny och Lisa med två av de många flotta drinkarna som slank ned den kvällen.
Jag och Carin. Vi satt på restaurangen i över fem timmar, skrattade så hela restaurangen glodde på oss och sedan fick Lisa en snubbe att byta kläder med sig och ta på sig hennes paljettkjol. Jag trodde aldrig han skulle lämna tillbaka den igen.
Flora Wiström, bloggare på Metro Mode, har bloggat i snart åtta år och var ganska tidig med att börja tjäna pengar på sin blogg. I detta avsnitt av Bloggbusiness delar hon med sig av sina bästa tips på hur man blir ett bloggproffs och avslöjar hur honpitchade sig själv för Metro Mode.
Jag såg ”Unga Sophie Bell” första gången på premiären under Stockholms filmfestival i november. Förra veckan såg jag den igen, inför biopremiären över hela Sverige. Och jag blev åter igen precis lika hänförd av den, om inte mer.
”Unga Sophie Bell” handlar om Sophie och Alice, två bästa vänner som är mer som systrar än någonting annat. När filmen börjar ska de precis ta studenten och har planer på att åka till Berlin och jobba tillsammans hösten efteråt. Man saker och ting blir inte riktigt som de tänkt sig och Alice åker själv till Berlin där hon snart försvinner.
Detta är en väldigt fin och tung skildring om att kastas ut i vuxenlivet med de drömmar och förhoppningar man har och hur livet ibland ger en en käftsmäll tillbaka. Det handlar om att bli sviken av sin bästa vän, om ensamhet, om utanförskap, om psykisk ohälsa. Men den handlar också om kärlek, om vänskap och om att vilja förstå varför människor är som de är.
Scenografin, fotot, färgerna och ljuset i filmen är något som jag direkt blev hals över huvud kär i. Det ligger som en tunn, tunn hinna av magi över filmen, ni vet det där som man inte kan ta på men som bara gör att det funkar? Det hittar mig.
Felice Jankell och Hedda Stiernstedt som spelar huvudrollerna gör båda ett fantastiskt jobb. Deras relation känns autentisk och äkta och deras resa tillsammans genom filmen gör mig glad, ledsen, lycklig och sorgsen, precis som en vänskap ofta gör.
Amanda Adolfssons regidebut är träffsäker och hittar den där platsen i hjärtat där det känns. Det ska bli väldigt spännande att se vad hon gör i framtiden.
Senaste kommentarer