Näthat, yttrandefrihet och nätvett – är det verkligen så svårt?

Mailet här ovan fick jag tidigare idag på dejtingsajten Happy Pancake (läs nerifrån och upp). En man som, när jag inte svarade på hans första (otroligt spännande) mail inom 10 minuter, ansåg sig ha rätten att kalla mig bitchig. Och när jag mötte kritiken fick jag det kastat efter mig igen. Tre gånger på två mail, sympatisk kille. Detta från en, till synes, normal 30-årig man.

Vi behöver prata lite om respekt. Vanligt människovett. För det verkar helt ha flugit sin kos på sistone. Jag pratar så klart om näthatet. Och i många fall, inte direkt hat, utan bara ohyfs och otrevligheter. Sedan när blev det okej att slänga ur sig ”bitch” eller ännu värre tillmälen till någon utan någon som helst anledning?

Jag tror att många inte anser att de ägnar sig åt näthat. ”Hat” låter ju liksom så.. allvarligt. Som att man verkligen hatar personen. Och det kan man ju inte göra. För man känner ju till 99% inte personen som man öser sin skit över på nätet. Nej, för att komma undan med sitt skitsnack kallar man det istället ”yttrandefrihet” och ”det är ju bara min åsikt”. Och visst, du kan inte hamna på kåken av att kalla någon ”din äckliga, feta jävla bitch”, men det är ju inte direkt trevligt tilltal, eller hur? Din mamma skulle nog tvätta munnen din med såpa om hon visste att du uttryckte dig så.

Jag undrar bara lite – vad hände med medmänsklighet? Med respekt och vänlighet? Glömde vi bort den när det hamnade en skärm mellan oss och mottagaren?

Det pratas om att sätta in hårdare straff mot näthatare. Fler poliser och att ta i med hårdhandskarna. Och visst, det låter väl jättebra. Men var ska vi ta de resurserna ifrån? Ta mer skattepengar från äldrevården och polisresurser från de som reder ut sexbrott?

Näthat är en attitydfråga. Och platsen att ta itu med dessa är i samhällets grundskikt – familj, skola, arbetsplatser. Vi måste alla ta vårt ansvar för oss själva och för våra barn. Du skulle väl inte tolerera om någon ”näthatade” din syster eller din mamma eller din lillebror? Exakt. Förändring börjar hos dig själv. Vi måste alla föregå med gott exempel och sluta skylla ifrån oss. Vi måste alla göra vad vi själva kan göra för att göra människorna runt oss till medmänniskor och inte motmänniskor.

Jag vill så gärna alltid tro det bästa om människor. Och jag vill inte bli motbevisad. Kan vi bara försöka vara lite snällare mot varandra?

Och , som avslutning – har du inget snällt eller konstruktivt att säga, i verkligheten eller på nätet – var god, håll käften. 

Dag 27/100 – Inlägg 43/100