It’s the Monday on the Tuesday.

Ungefär cirka så här har jag känt mig både idag och igår. Så brutalt trött och ändå har jag haft två otroligt effektiva dagar. Så himla skönt! Ett nytt projekt lanserat och fler spännande på väg. Den här våren börjat verkligen arta sig jobbmässigt!

Mindre härlig var dock helgen. Jag skulle ha gett mitt första, riktiga föredrag i lördags på SSMX men kom aldrig ur sängen. Det var mycket förra veckan och jag körde på rätt hårt. För hårt. Så hårt att jag i lördags morse, när jag skulle vara på konferens, istället låg  fastkedjad i sängen av mitt huvud med drunknande ångest och inte kunde komma underfund med hur man ens klev ur sängen.

Jag hade eventuellt kunnat släpa mig iväg om jag gett allt jag hade. Men jag hade inte kunnat njuta av dagen, inte gjort bra ifrån mig på föreläsningen och förmodligen inte varit en speciellt bra minglare. Med tanke på gråtångesten och så. Plus att jag då garanterat hade legat däckad med avgrundsgråt i tre-fyra dagar. Så jag valde att lyssna på kroppen och ge den den vila den så desperat efterfrågade. Vuxet och så.

Jag är tacksam för att jag har lärt mig de tecken kroppen ger ifrån sig när det blir för mycket. Jag är däremot, sådana här dagar, lite bitter att jag inte bara kan vara lite mer som andra barn.

PS. Eftersom jag inte kunde vara med på konfan så spelade jag in min föreläsning i efterhand på hemmaplan. Är ni sugna på att kika så hittar ni den på La Linda PR.