Boxont och personbästa.

I torsdags kom Carin på den fantastiska idén att vi skulle gå på ett boxpass. Jag har som mest kört styrketräning och spinning de senaste månaderna och var så smått livrädd inför denna tanke men eftersom vi redan var på gymmet och båda gick omkring och lyfte saker planlöst så lät det som en god idé.

Tänk om, tänk rätt. Box är döden-döden-döden-jobbigt. Vid ett tillfälle under passet skulle Carin slå mig i magen under 30 sekunder. Core-träning kallades det. Fy fan. Men jag överlevde. Och så här fyra-fem dagar senare så känner man att ”äsch, det där var väl inte så jobbigt”. Det är som förlossningar eller bakfyllor. Man måste någonstans förtränga jävligheten för att vilja gå igenom det en gång till.

In other news så tog jag personbästa i marklyft i söndags. 85 kilo. Måttligt mallig är jag nu.

Om jag bara kunde vara lite bättre.

goalplanwish

Med makaroner och korv i magen, säsongsavslutningen av säsong sex av ”West Wing” surrandes i bakhuvudet och träningsvärk i ländryggen efter gårdagens marklyftsträning slår jag mig ner vid datorn vid köksbordet för att skriva några ord.

De säger att mål utan planer bara är önskningar. Jag är bra på att drömma. Men alldeles för dålig på att planera. Så denna afton sätter jag mig ner vid köksbordet. Med en kalender och ett anteckningsblock och galet många tankar. Börjar skriva. Och samtidigt som det pirrar så suger det till sådär otrevligt i magen. För jag inser att jag har så många saker jag vill ska bli rätt. Och dagarna räcker inte till. Tiden räcker inte till. Och drömmarna blir måsten. Och pirret blir press.

Jag lär ut detta. Jag gör det i mitt arbetsliv hela tiden. Planerar. Strukturerar. För annars blir saker och ting inte gjort. Och jag är bra på det. I alla fall i teorin. Varför ska det då vara så otroligt urbota svårt att göra det i sitt privatliv? Planera vardagssaker som mat, träning och blogg? Jag vill ju göra det bra. Jag vill ju inte att saker ska falla mellan stolarna. Men ändå sitter jag nu här. Med ont i magen och nedkladdade sidor utan något konkret beslut. Bara ont i magen och en känsla av misslyckande.

Idag är en sådan där dag som jag känner ”om jag bara kunde vara lite bättre”.

Lite sent men lika fint ändå.

Jag blir så ledsen när jag gör en massa roliga saker och träffar fina personer och sedan hinner jag inte lägga upp dem på bloggen. Därför får ni idag avnjuta saker som hände för två veckor sedan. Men inte blir de mindre fina för det.

Photo-2014-01-15-19-25-22

Vi möttes upp på Södra Sällskapet. Och det fanns saker att fira, Ellinor har nämligen flyttat hem till Sverige igen efter att ha bott ett halvt liv i England. Hon kan virka precis vad som helst och är generellt rätt awesome.

Photo-2014-01-15-19-24-36

Hon hade med sig sådana här fina bilder med sig på henne och hennes kärlek.

Photo-2014-01-15-19-42-46

Erica var också med. Hon hade haft lunginflammation samt andra ledsamheter och var lite svag. Vi botade med skratt och kramar.

Photo-2014-01-15-19-31-30

Och så kom Sara förbi en liten sväng. Hon blev lite nervös när jag skulle ta bild och försökte posea som ett proffs. Sedan påminde jag henne om hennes kärleksperson och då blev hon så här fnittrig istället.

Photo-2014-01-15-19-50-01

Jag vet inte riktigt vad jag blev chockad över här. Jag tror det var matporr som Sara pratade om.

Photo-2014-01-15-22-19-03

Sedan gick vi till Nada en sväng och där stod Leo bakom baren och såg såhär dreamy ut.

Och sedan gick vi hem för det var ju ändå bara onsdag.

Uppesittarnatt.

I lördags, efter träning och eftermiddagsjobb, åkte jag hem till Vian och David för uppesittarnatt. Det är alltså en sådan natt då man sitter uppe för att se något sånt där som går på TV på andra sidan pölen, i det här fallet Screen Actors Guild Awards. En stor anledning till detta var så klart att Julia var nominerad. Samt att jag gillar glam. Och film. Mycket bra kombination.

Julia vann inte, det gjorde dock Lupita Nyong'o för ”12 Years a Slave” samt både Matthew och Jared från ”Dallas Buyer's Club” som vi såg under kvällen. Hurra!

140118_06

David bakade pizza och slängde den lite sådär proffsigt i luften. En hamnade dock på golvet. Men det gjorde inget, vi åt den ändå. Lite skit etc.

140118_01

Så här fina blev de. De var precis minst lika goda.

140118_04

Jag och Fredrik hade köpt snacks. Man kan säga att vi gick All In. Vi lyckades väl äta upp ca hälften.

140118_07

Vian var inte lika skeptisk som hon ser ut. Dock var hon pretty och beefcake.

140118_05

Vian har en massa söta kissemissar. Eller ca två i alla fall. De har massor med päls och morrhår som ser ut som horn. Samt är sjukt fotogeniccca.

140118_03

Zorro bufflade kameran vilken tydligen betyder att han nu äger den. Jahopp.

140118_02

Så här fin var han lite längre bort från kameran.

Och så blev klockan fem på morgonen och jag åkte taxi hem och luktar fortfarande herrparfym från det baksätet. Mums samt blä.

En dag med Amelia.

Vivienne Westwood & Moschino

Hannah Bergroth

Vivienne Westwood & Moschino

Idag har varit en Amelia-dag. I morse blev jag först, nyvaken och härlig, intervjuad av en journalist som skriver en artikel om nätdejting. Tydligen är jag något av en expert på området. Det är nog därför jag fortfarande är singel.

Sedan här på eftermiddagen var jag och hälsade på härliga stylisten Hannah på redaktionen och hon lånade lite solglasögon från Vivienne Westwood och Moschino av mig för en kommande plåtning för Amelia Vår. Det är alltid lika härligt att vara där uppe på Bonnier, det är som att man blir kramad av all härlig kreativitet som finns där uppe.

Nu knyter jag ihop lite trådar på kontoret och sedan blir det AW på Söder med några härliga vänner. God onsdag!

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier