Hålet mellan låren – har inte vi kvinnor annat att tänka på?

Jag satt och pratade med en kollega igår och vi kom in på min krönika som jag skrivit för VeckoRevyn. Om all den tid vi kvinnor lägger ner på att tänka på allt med oss som är fel. Allt med vår kropp som är fel. All tid vi lägger på att nypa i fettet, hata på oss själva i spegeln och proklamera för alla som vill eller inte vill lyssna om hur fel man är (oavsett hur man ser ut).

Min kollega berättade om det senaste (som egentligen inte är så nytt) – mellanrummet mellan låren. Ni vet, det där mellanrummet som ”ska” finnas mellan innanlåren, annars är man en fet gris. De får ju för guds skull inte röra varandra! Gross!

På min tid (suck) var det penntricket som var the shit för att få oss tjejer att mäta exakt hur ovärdiga våra kroppar var. Det gick alltså ut på att om man kunde lägga en penna under bröstet, och den satt kvar – då förstår ni, då hade man hängtuttar. GROSS!

Fundera själva på det, tjejer. Fundera på hur mycket tid av era liv som ni har lagt på att fundera på, peta på, grunna över, hata, allt som ni anser är ”fel” med era kroppar. Kroppar som är alldeles perfekta. Som fungerar precis som de ska. Som bär er, ger er funktion och ett liv. Och tänk på allt som ni skulle kunna gjort med den tiden istället. Jobbat som frivillig? Skrivit en bok? Byggt ett företag? Tagit över världen? Eller bara legat lite mer pga både det och era kroppar är så awesome?

Tro mig, jag är inte på något sätt oskyldig till att göra detta. Gud vet att jag spenderat en mindre livstid med att klanka ner på mig själv. Men kan vi inte komma överens om en sak? Kan vi lova varandra att åtminstone försöka att tycka om oss själva lite mer och lägga lite mer tid på saker som faktiskt spelar någon roll? Bra. Tack. God jul.