En sådan dag som spöar skiten ur en. Eller, när jag spöar skiten ur mig själv.

Idag är en riktig skruttdag. Jag är sur och irriterad och stressad och arg och ledsen. Jag upptäcker att människor ljugit för mig för länge sedan och jag känner mig dum och lurad och ledsen. Och samtidigt blir jag så trött att jag lägger energi på sånt som aldrig var meningen från början.

Jag är irriterad för att jag ledsen över att jag är ensam och att folk säger att jag är fabulous men ändå är jag ensam. Och jag vågar och är modig och jag slänger mig ut utan skyddsnät och jag försöker ta för mig men likt förbannat står jag där ensam i slutändan. Och jag försöker förstå vad jag gjort för ont i livet för att karma ska spöa skiten ur mig så här. Och mina mörkaste tankar om mig själv bekräftas igen och igen.

Jag har sovit bort mesta delen av dagen för jag tänkte att jag skulle vara ledig och det är okej att bara vara ibland. Det resulterade bara i att jag blev stressad över sådant jag borde göra och så hetsåt jag och tittade på halva ”War and Peace” med en tokvacker Audrey Hepburn men så upptäckte jag att den var tre och en halv timme lång och stängde av för att jag blev irriterad att den var så lång.

Min störda, störda hjärna idag alltså. Nu ska jag gråta lite och svära lite i kudden och sedan hoppas att imorgon blir bättre. Annars blir jag tvungen att spöa världen lite. Och med världen menar jag mig själv.