Mycket
tisdag, 29 juni, 2010
1 kommentar
Det är mycket nu. Men nästa vecka har jag (lite oplanerat) semester. Jädrar vad jag kommer blogga då.
Det är mycket nu. Men nästa vecka har jag (lite oplanerat) semester. Jädrar vad jag kommer blogga då.
Att jag varit en liten blödig jäkel har vi sedan länge etablerat. Men att jag skulle sitta och lipa till en trailer kom faktiskt som något av en överraskning även för mig. Självklart pratar jag om ”Eat, Pray, Love”, Julia Roberts' nya storfilm och, om vi ska vara ärliga, inspirationen till min egen resa. Jag började läsa boken sist jag var i New York för två år sedan och sedan dess har drömmen tagit en mer och mer realistisk form. Och den fjärde september bär det av. Det känns fortfarande helt surrealistiskt, även om det så smått börjar sjunka in. New York. I nästan tre månader. Nya Zeeland. Fallskärmshoppning. Och Bali. Bali. Det känns helt vansinnigt. Vansinnigt och fantastiskt.
Det är nog därför den här trailern talar till mig. Jag känns som att de gjort den speciellt för mig. Den hittar alla rätta punkter och alla rätta känslor. Jag har allt det här fantastiska framför mig. Jag kan redan nu känna hur min själ växer. Det knakar nästan bokstavligt talat i mig. Att det kan vara så underbart att vara helt och fullkomligt livrädd.
Filmen har svensk premiär (copyn som översatte titeln borde få sparken) den 1/10 och om ni vill stifta närmare bekantskap med författaren till denna självbiografi, fantastiska Elizabeth Gilbert, så kommer hon till Stockholm för ett framträdande den 6/9 (två dagar efter att jag åker, typiskt!). Att säga att hennes bok har förändrat mitt liv känns möjligtvis en aning lamt och cheesy, men i det här fallet är det nog banne mig sant.
Hepp. Det verkar som att min blivande hyresgäst gick så smått upp i rök. Jag mailar och mailar och inga mail får jag tillbaka. Så nu blir det till att leta efter en ny hyresgäst. Tur att jag har hyfsat god tid på mig iaf. Så, känner du någon som behöver en tvåa i Nacka mellan 4/9-1/2, hojta så det hörs!
Trots att jag i förväg hade bestämt mig för att midsommar skulle få leva inom en parentes från de hårda matrestriktioner som viktskolan innebär, känner jag mig idag riktigt skräpig. Med dåligt samvete och svullen mage. Glåmig hy och nästan lite bakis av allt socker.
Jag tappade helt greppet. Alla hämningar out the window. Eller, kanske inte alla, men det var inte många gränser som upprätthölls i helgen. Vin, chips, vinegums en masse, mjukt bröd, potatissallad och grillat. Och det var helt underbart gott. En stund i alla fall. Visst, det hade kunnat vara värre, jag hade kunnat ta en McFeast istället för den lilla cheeseburgaren och pommes istället för minimorötterna när jag svängde förbi Donken på vägen ner till Borås i torsdags. Men man kan nog med all rätt säga att jag spårade ur lite. Nu vägde jag upp det med några träningspass, så helt bortkastat var det inte, men det kanske inte var skitsmart att ställa sig på vågen det första man gjorde imorse. Jag hade inte gått ner om man säger så.
Sedan nyår har jag gått ner totalt 13 kilo, en bedrift som jag är rätt stolt över. Men det här innebär också att motivationen börjar sacka efter. Jag börjar bli rätt nöjd med mig själv och det jag åstadkommit. Träningen tycker jag är jätterolig, men just kosthållningen börjar kännas fruktansvärt uttjatad. Samtidigt så blir jag lite less på mig själv när jag gnäller på vad jag får och inte får äta, för om man jämför hur jag mår när jag äter bra och tränar, med hur jag mådde innan jag började att lägga om kosten, är skillnaden helt galen. Nu är jag glad, energisk och stark, något som jag aldrig vill byta bort.
Jag vet att mina vikt- och träningsinlägg har en tendens att bli lite klämkäcka. Därför känns det viktigt att även skriva om de stunder då allt inte är så lätt. När det flyter på så flyter det väldigt bra, men ibland är det riktigt jävla tungt. Då allt känns orättvist och bittert. Men de stunderna duggar inte speciellt tätt längre. Ont föder ont. Och gott föder uppenbarligen mycket gott.
Så vi får väl räkna den här helgen som det undantaget som bekräftar regeln. Och kliva upp på den här knäckebrödsätande hästen igen.
Lagom till midsommar blev det äntligen sommar till slut. I helgen har jag tagit det så lugnt som det bara är fysiskt möjligt (förutom några promenader/joggingturer). Varmt och skönt och trots en ihärdig blåst så har vi spenderat rätt mycket tid utomhus. Internet har lyst med sin frånvaro så istället har jag och pappa pratat öronen av varandra, grillat, tvättat och vaxat hyndan, kollat Formel 1 (jag hävdar bestämt att Jenson Button är det hetaste som finns), kelat med världens sötaste kattungar och bara njutit av stillheten på landet.
Så här såg jag ut på midsommar.
Hela byn hjälptes åt att klä midsommarstången. Så mycket dans blev det dock inte.
Så här fin blev den.
Världens sötaste Cocker var med.
Sedan grillade vi och myste på uteplatsen.
Det var en fin helg.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer