En lång dag, en bruten handled och en vän

Den här dagen har varit känslomässigt utmattande, aldrig någonsin har en fredag känts så lång. Men kanske behövde jag en liten dask på rumpan, för goddammit så effektiv jag har varit idag. Pulsen har nog inte gått under 200 på hela dagen! Nog för att det kanske inte är så hälsosamt att fortsätta i den hastigheten, men jaja. Nog om det.

Pappa ringde mig igår och sa att han hade trillat och gjort illa handleden, men att det nog bara var en vrickning och inte mer med det. Idag ringer han från sjukhuset, då visar det sig att han har brutit the damned thing! Så nu har han fått gips och hela kitet, blått var det så att han matchade sin älskade Union Jack. Vi har alla våra små böjelser.

Nu ska jag dra en repa med dammsugaren i lägenheten och sedan invänta Marias ankomst, hon kommer på besök från Övik i helgen. Ikväll blir det italienskt, rödvin och tjejsnack, ska bli underbart!