Ring, telefonjävel, ring!
fredag, 4 september, 2009
1 kommentar
Finns det något värre än att vänta på att telefonen ska ringa?
Nä, trodde väl inte det.
Finns det något värre än att vänta på att telefonen ska ringa?
Nä, trodde väl inte det.
Vissa är besatta av vampyrer. Jag är besatt av en snacksalig morsa och hennes überintelligenta avkomma i en liten puttestad i Connecticut, USA.
Kan säsong tre av ”Gilmore Girls” komma idag? Snällasnällasnälla Amazoner?
Fina Kristina (oj, jag rimmar så här på fredagen!) var på besök igår kväll. Jag lärde henne locka hår med plattång, hon masserade min onda nacke, vi var bara ett kuddkrig från alla killars drömtjejkväll.
Idag är nacken mör, men det känns ändå som att spärren släppt liiitelitegrann. Men träna imorgon vet jag inte om jag vågar. Vad tror ni? Dansaerobics post-nackspärr – yey or ney?
Försökte mig på den senaste tv-trenden igår, vampyrer. Bänkade mig framför ”True Blood” klockan 22 och det första vampyren gör är att slita sönder sin handled och mata tösen med rinnande blod. Redan här känner jag mig mäkta illamående.
Jag kan förstå charmen med vampyrer. Det är riktigt gamla (alltså riktigt visa), de är farliga, mystiska och därmed även konstigt sexiga. Men detta blodbad kan jag inte riktigt vänja mig vid. Det är läskigt, morbidt och faktiskt ganska vidrigt. Och var är allt sex du utlovade Kelly?? 😉
Först Dexter och nu det här. Vad är det med dagens TV-ungdom och denna fascination med blod och död? Är jag lite mossig som saknar dagarna när ”Vänner” var trendig TV?
Nackspärren håller i sig och jag är grinig. Jag kan varken sitta eller ligga utan att det gör ont, och trots försök till knarkande av iprén så ger den inte med sig. Detta konstanta tillstånd av smärta, samt en känsla av att närma sig 90-sträcket, har en tendens att göra mig till en smått otrevlig person. Eller åtminstone betydligt mindre munter än vanligt.
Shopping läker ju alla sår har jag hört (eller åtminstone dem som inte champagnen kirrar) så efter mitt förmiddagsmöte tog jag en snabbvända förbi H&M och Gina för att spana efter kavajen, respektive kappan. Kavajen hittade jag inte, kappan fanns inte i min storlek (och var i något mysko kli-material) och de andra pryttlarna som jag tog med in i provrummet satt antingen för konstigt eller för tajt eller för löst eller för fult. En dålig dag att prova kläder med andra ord.
Jag ska nog hålla mig till att shoppa på nätet. Alternativt att shoppa när jag inte har nackspärr/allmänt hat mot världen.
Välkommen!
Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!
På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.
Senaste kommentarer