Fina Kristina (oj, jag rimmar så här på fredagen!) var på besök igår kväll. Jag lärde henne locka hår med plattång, hon masserade min onda nacke, vi var bara ett kuddkrig från alla killars drömtjejkväll.
Idag är nacken mör, men det känns ändå som att spärren släppt liiitelitegrann. Men träna imorgon vet jag inte om jag vågar. Vad tror ni? Dansaerobics post-nackspärr – yey or ney?



