Politik gör mig ledsen.

Politik gör mig ledsen.

Om knappt två veckor är det val. Och samtalen jag har inför detta gör mig så ledsen. Folk är så vansinnigt missnöjda och spottar bara skit runt sig istället för att fokusera på vad som kan bli bättre. Partierna skanderar vad de andra gör dåligt istället för att fokusera på vad de själva gör bra och feministerna skäller på varandra om.. ja, vad? Vem som är bättre på jämlikhet?

Jag blir så förbannat trött. Vad har hänt med viljan om att skapa ett bättre Sverige? En bättre värld? Var finns optimism och hoppet till mänskligheten?

Nej, människan har blivit en handelsvara. En investering eller en belastning. Något som kostar pengar. Skolan, äldrevården, a-kassan och de sjukskrivna. Alla är de en belastning, ett problem som måste lösas. Eller något man i den privata sektorn kan tjäna pengar på. Människan har blivit pengar.

Det blir så vansinnigt påtagligt hur trötta vi är. Hur missnöjda och rädda och trötta vi är. Och det gör mig så ledsen.

2 svar

  1. Ja, visionerna saknas onekligen. Rejält.
    Problemet i mina ögon är att de redan stora etablerade partierna är så skitnödiga och värnar om mittenväljarna att man glömmer bort visionerna, (som ändå ska vara grundbulten i all politik kan jag tycka), På hur vi till exempel kan få ett bättre samhälle att leva i, för alla.
    Jag håller kanske inte med Fi´s alla punkter, men jag är så jävla trött på det ojämställda samhället med sexism i olika former som frodas, diskriminering och hotet mot de svaga och redan utsatta i samhället.
    Jag kommer att lägga min röst på …. *drumroll .. Fi, därför att jag känner att de har en av de mest tydliga visionerna, som de andra saknar. Kritiken som man ofta får höra är deras så kallade ”vansinniga belopp som man vill lägga på helt galna saker.” Jag skulle nog vilja uttrycka det såhär, man vill lägga pengarna på lite andra saker än de andra. Och gud vad skönt med en utmanare!
    Att nästan alla partiledare just nu villigt kallar sig för feminister (trend), gör ingen skillnad. Det går och har gått alldeles för långsamt. De har inga konkreta planer på att förändra strukturerna och det hårda patriarkatet. Vi måste nog göra om och framför allt göra rätt, så har vi lagt en sund och bra grund tror jag och bygga vidare på det.

    Oj, nu blev det lite långt här. Lite så tänker jag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Tuppslakt

Maja. Tuppen som blev en Maja eftersom jag döpte kycklingarna innan jag visste könet på dem. Skojade om att vi inte var så fast i

Mittåkläppen

Topptur till Mittåkläppen

Numera kan jag titulera mig bergsbestigare. Kläppklättrare. Fjällskuttare? Jag har i vilket fall som helst bestigit en form av kulle som är 1212 möh. Och

107. Om sårbarhet och integritet med Hannah Östebo

Hannah Östebo – eller Hannah Oliero som hon kallar sig på Instagram – har kommit långt sedan hon var med i Biggest Loser 2013. Vad som började som en jakt på idealvikten blev istället en vinglig väg, kantad av ätstörningar och självhat, men ändå början…