Jag har bott i min lägenhet i snart fyra år och varje sommar har jag tänkt att, i år blir året då jag får tummen ur och gör någonting av min balkong. Och varje sommar går utan att jag så mycket som sitter på den där balkongen.

Men igår blev det plötsligt ändring på det. Hanna är något av det pyssligaste och händigaste som går i ett par skor och när hon erbjöd sig att hjälpa mig med projekt #pimpmyballe så hoppade jag lite jämfota av lycka. Så iväg bar det för konsumtionshetsande som gjorde att vi fyllde ett schabrak till bil som är större än min lägenhet. Blommor och mattor och pallar och mullimull-lull från Rusta, IKEA och Plantagen för en mindre förmögenhet. Och jag hade kunnat köpa lika mycket till.

Hanna fick allting att kännas lätt och överkomligt och inspirerande och det var så fantastiskt skönt att vara riktigt exalterad över något för första gången på alldeles för länge. Vi fjantade runt och skrattade oss fördärvade runt halva stan och klockan halv nio igår kväll låg jag på alla fyra och skrubbade balkongen. Sedan tussade och fussade och fixade vi tills det var så fint att jag nästan lipade av lycka. Ni ska få se.