Två tredjedelar av den här helgen har redan gått och vad har jag fått gjort? En enda stackars maskin tvätt. Jag prokrastinerar så att jag får ångest ända in i själen. Ångestångestångest.

Jag tänkte tidigare att jag behöver bara hålla ut i tre veckor, sedan lugnar det ner sig. Fast det är ju egentligen inte sant. Det är ju om tre veckor det börjar. Vilket betyder att jag inte kommer kunna slappna av på typ ett halvår. Konstant ytandning och förvirring är vad som kommer att dominera mitt liv.

Nu ska jag försöka andas lite och sedan ta tag i min garderob. Det osar lite panik om det här inlägget.