Helvete. Jag ringde till honom. Jag kan fan inte hålla mig borta. Men han svarade inte. Och jag hade inget att säga. Och jag lämnade meddelande. Och hade inget att säga. Han vet allt jag har att säga. Och så kom en katt med en halv svans in på pappas tomt och purrade. Och jag la på. Utan att egentligen säga något.
Helvetes jävla fuck. Och jag har inget mer att säga. Hjärtat gråter blod.
Till och med pappa säger dumhuvud. I know. Fucking jävla dumhuvud.
Han kommer inte att ringa. Han vill inte mer. Jag vill hela tiden. Fanfanfan.
Så känns det just nu.
6 svar
sjukt nog har jag fastnat i den här bloggen. fråga mig inte varför. jag hatar egentligen bloggar som inte är dryga.
Var inte så hård mot dig själv!
Klart att du inte kunde hålla dig, han ringde ju dig först..!
Kärlek..som är så underbart men som ibland gör så fruktansvärt ONT!
Ingen är mer än människa,kärleken gör oss virriga,pirriga och ibland knasiga ”utom alla gränser”.
Det kan inte finnas fel eller rätt i beteende när det gäller kärlek!
Nej, men! Som andra redan har sagt…var inte så hård mot dig själv! Han gjorde säkert något jätteviktigt eller så var han kille och inte ville prata när andra var i närheten! Upp med hakan! :o) Kram
Tack flickor. *kram tebax*
mammago > var det en komplimang? 😉
ja, jag hade nog tolkat det så ja