Bloggflöde - Sida 573 av 635

Hopp och förtvivlan

torsdag, 1 december, 2011 Inga kommentarer

Min plan att ligga i sängen innan 22 den här veckan har hittills misslyckats fatalt. Trots lugna kvällar (läs, inga överdrivna mängder alkohol) lyckas jag likt förbenat inte ta mig till den där efterlängtade dejten med John Blund innan midnatt.

Jag tänker på det här med hopp och förtvivlan. Det har varit en del sådant i mitt liv på sistone. Hoppet och förtvivlandet och den här raska, obarmhärtiga och illamåendeframkallande berg- och dalbanan där emellan. Och någonstans i en riktigt kräkframkallande nedförsbacke som inträffade nyligen insåg jag att när hoppet försvinner, så gör även förtvivlan. Om än lite senare, så bleknar den bort. Det är som att den ena inte överlever utan den andra. Om inget hopp finns, då kan inte heller förtvivlan fortsätta existera. Den har inget att nära sig på. Inget motpol att jämföra sig med. Ingen referensram. Sedan följer friheten. Och sorgsenheten. Men den kan jag omfamna och tycka om. Melankolin är vacker så länge jag inte låter den ta över och hindra mig från att gå framåt.

Ungefär där är jag just nu. Det är dags för ett nytt kapitel. Morgondagen badar i vacker ovisshet.

”Jag har förlorat en tävling men vunnit ett val. Har bestämt att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av.”

Fireballfredag

tisdag, 29 november, 2011 1 kommentar

Fredag. Toktrött efter några effektiva dagar i Oslo. Men tror ni att jag la mig på sofflocket och tog det lugnt för det? Icke. Jag drack istället öl. Massor av öl.

Jag mötte upp bland annat PA på Continental. Jag försökte fresta honom med gratisyoghurt från Valio men det gick inte alls hem. Något om smutsiga marknadsföringsmetoder tror jag bestämt att det handlade om. Eller så tycker han bara inte om yoghurt.

Jenny var också med. Här visar hon upp sina himla fina nyckelben.

Sedan gick vi vidare till Nada. Så här glad jag över att träffa Yasin som är en av ägarna. Vi är bästisar han och jag.

Sedan drack vi mer öl. Sandra och PA var bra på det.

Och sedan kom Fireball. Här någonstans slutade jag ta bilder. Det var nog bäst så.

På morgontimmarna hamnade jag på Katarinas soffa drickandes rödvin. Vi behöver inte prata vidare om det beslutet. Vinet alltså, inte soffan och Katarina. De var båda mycket trevliga. Sedan hade jag huvudvärk hela lördagen. Den lindrades dock något av att min värdinna skämde bort mig rejält med nybakta scones och lemoncurd. Note to self – lär dig baka scones.

Så kan det gå. Och så köpte jag en pytteliten gran på vägen hem. Ni ska få se den någon dag. En annan dag. Nu ska jag sova. God natt internet.

En sväng till Norge

tisdag, 29 november, 2011 Inga kommentarer

Förra veckan åkte jag en sväng till Norge för första gången. Det var nämligen dags för en ny butiksöppning.

Uppe i himlen såg det ut så här. Och när det finns wifi på planet så är det ju liksom nästan tvunget att twittra i luften. Himla piffigt. Enda gången jag varit med om det tidigare var när jag flög NYC-SF förra hösten.

Hotellrum är något av det bästa som finns. Speciellt hotellsängar. Speciellt speciellt hotellsängkläder. Varför är inte mina sängkläder lika krispiga och mjuka och perfekta?

Så här vackert var Oslo förra torsdagsmorgonen från mitt hotellrum.

På dagen så hade vi en plåtning med norska bloggdrottningen Ulrikke Lund. Hon var sådär läskigt snygg.

Efter minglet i nya butiken var det efterfest på Åpent Bakeri med minihamburgare, cupcakes och konjak.

Storchefen och jag.

Och sedan sa jag hej då till svindyra Oslo och åkte hem igen.

Melissa och melankolin

tisdag, 29 november, 2011 2 kommentarer

Igår kom jag på lite sent sådär att jag ju visst hade biljetter till Melissa Horn på Cirkus denna måndagsafton. Denna upptäckt gjorde mig lite smått panikslagen då jag hade köpt två biljetter men glömt att ordna med sällskap för kvällen. Till slut följde kollegan Linda med och vi hade en mycket gemytlig afton. Lite så här såg den ut.

Vi började med middag på Riche med de finaste servettringarna.

Där åt vi köttbullar med rårörda lingon och gurka. Himla mumsigt även om det var svårt att slå Pelikan.

Det här är Linda. Hon har det snyggaste röda håret. Det här kanske blir nästa steg för mig?

Sedan bar det av ut till Cirkus.

Och Melissa Horn. En spelning jag blev galet positivt överraskad av.

Det var vackert och sorgset och innerligt och avslappnat och magiskt. Jag hade tårar i ögonen hela spelningen igenom. På vissa låtar, som den här, föll de mer än under andra.

Hon hade med sig en hel stråkkvartett som spelade som änglar. Och så fick hon hela Cirkus att applådera i baktakt och sedan fick hon stående ovationer redan innan extranumren. Atta' grrrl!

Sedan gick jag hem. Lite sorgsen, fast stark och hoppfull på samma gång. Förändringarnas vindar blåser.