Lampdisco en lördagskväll

Saker man kan göra en lördagkväll:

– Tippa hyfsat rätt på mellon (rätt bidrag, fel uppdelning)

– Digga mer än vad som anses lämpligt till Linda Bengtzings låt.

– Spela Dannys framträdande på repeat på SVT Play fler gånger än jag vågar erkänna. Movesen people. Movesen.

– Hänga upp nyinköpta hyllor i badrummet och fortsätta packa upp mitt liv.

– Gå lite prylgalenkrejzy och koppla in det nyinköpta lampfjärrissystemet. Sedan leka disco med fjärrisen i säkert 10 minuter.

– Få sitt ego spöat och ha lite ont i magen.

Moodswing

Ibland är det jävligt nära från högsta högt till lägsta lågt.

Å ja ba ”Ja e ju bloggare dårå, smile!”

Min torsdag har varit himla fin. Jag har varit sådär glad och flinig och bra hela dagen. Även fast den började redan klockan halv sju i en galet kall lägenhet och en lika kall dusch. Vill. Ha. Golvvärme.

Men sedan blev det liksom bara bättre. Först spännande jobbintervju på kontor där fin vän jobbar. Där tog jag inga bilder för det kändes som lite oproffsigt att slita fram kameran å ba ”jag är ju bloggare dårå, smile!”.

Sedan gick jag på NK och hälsade på gamla kollegorna. Alla ba ”Hur har du haaaaft det?” Å ja ba ”Faaaabulous!”. Och så provade jag brillor så klart. Det är nästan obligatoriskt när man hänger där. Så jäla snygg brillorm är jag.

Sedan gick jag och åt sushi med Petra. Och efter det hängde vi ännu mer på NK på nya Espresso House i källaren. Där hade de fina gamla resväskor och mysiga soffor och varm choklad. Himla fint. Djuren på väggarna var lite läskiga dock.

Hej Petra! Någonstans i allt rännande i stora NK tappade jag bort min sjal och fick gå en extra vända runt hela stora varuhuset för att leta. Någon himla snäll hade lämnat in den på sushi-stället så den hittade hem igen. Älska människor.

Sedan gick jag förbi STA och berättade för Veronica som hade hjälpt mig med reseplaneringen om hela mitt äventyr. Mycket oohande och aahande där.

Och sedan hängde jag på arbetsförmedlingen och tuggade tuggummi och skrev handlingsplan med himla snälle handläggaren Anton. Vi skrattade mer än vad som nog är lämpligt på arbetsförmedlingen.

Sedan åkte jag hem med makaroner i väskan för att någon hade beställt stuvade makaroner och korv. Krejzy.

Jag har plåster på armen för jag var och sprutade i mig den sista vaccinationssprutan mot hepatit. Som sprutmannen sa när vi sa hej då, ”vi ses om 25 år!”.

Och nu sitter jag här i soffan med syster Andréa som kom hem till Sverige igår från sitt au-pair år i USA. Det första hon gjorde var att gå på Coop och gasta ”Purjolök!!” vilket kan tyckas lite konstigt. Sedan spenderade hon 20 minuter vid lösgodishyllan. Det kändes mer som hon.

Hemma

Jag är hemma. Hemma. Smaka på det. För första gången på nästan sex månader sitter jag i min egen soffa och bloggar. Jag ska få sova i min egen säng i natt och duscha i min egen dusch. Och min garderob! Fattar ni hur mycket kläder jag har?! Det är ju helt vansinnigt vilka mängder som hänger där inne! I alla fall om man jämför med det som får plats i en resväska. Byxor och kjolar och klänningar och SKOR! Ahhh!

Nu ska jag börja packa upp så smått. Ställa tillbaka alla prylar som mina hyresgäster plockat bort och hänga tillbaka kläder som legat nedpackade. Och titta på min egen TV. Och äta knäckebröd. För det är det enda ätbara som finns att tillgå.

Och så har jag varit på jobbintervju. Det kändes jättebra och jag är superpepp. Hejaheja. Himla bra liv just nu.

Grattis twitter!

Idag är hela två år sedan jag började twittra. 730 dagar enligt de som räknar. Under den tiden har jag lyckats dra på mig 2075 tweets, 209 följare och bli en av de 11 000 ”twittertalibaner” som twittrar minst en gång om dagen.

Många undrar vad den egentliga charmen med 140 tecken är och jag har lite svårt att svara på det. Det tog lång tid innan jag tyckte att twitter var roligt. Men nu hittar jag några av mina finaste vänner, mina dagliga skratt och nyheterna innan de ens nått TT på twitter. Snabbt och aktuellt. Sedan att jag kanske inte är lika snabb och aktuell, det är en helt annan sak.

Det är nästan så att vi måste äta lite tårta. Eller vad säger ni?

Välkommen!

Jag heter Linda Hörnfeldt och hjälper soloföretagare och influencers att bygga personligt varumärke i sociala medier – och därmed sin business!

På min blogg kommer du få läsa om hur man jobbar som influencer, om entreprenörskap, plus size-mode och mitt liv på landet utanför Örnsköldsvik.

» Läs mer och kontakta mig här!

Sök

Poddar

Gratis guide!

Translate

Arkiv
Kategorier