Falling off the wagon

Trots att jag i förväg hade bestämt mig för att midsommar skulle få leva inom en parentes från de hårda matrestriktioner som viktskolan innebär, känner jag mig idag riktigt skräpig. Med dåligt samvete och svullen mage. Glåmig hy och nästan lite bakis av allt socker.

Jag tappade helt greppet. Alla hämningar out the window. Eller, kanske inte alla, men det var inte många gränser som upprätthölls i helgen. Vin, chips, vinegums en masse, mjukt bröd, potatissallad och grillat. Och det var helt underbart gott. En stund i alla fall. Visst, det hade kunnat vara värre, jag hade kunnat ta en McFeast istället för den lilla cheeseburgaren och pommes istället för minimorötterna när jag svängde förbi Donken på vägen ner till Borås i torsdags. Men man kan nog med all rätt säga att jag spårade ur lite. Nu vägde jag upp det med några träningspass, så helt bortkastat var det inte, men det kanske inte var skitsmart att ställa sig på vågen det första man gjorde imorse. Jag hade inte gått ner om man säger så.

Sedan nyår har jag gått ner totalt 13 kilo, en bedrift som jag är rätt stolt över. Men det här innebär också att motivationen börjar sacka efter. Jag börjar bli rätt nöjd med mig själv och det jag åstadkommit. Träningen tycker jag är jätterolig, men just kosthållningen börjar kännas fruktansvärt uttjatad. Samtidigt så blir jag lite less på mig själv när jag gnäller på vad jag får och inte får äta, för om man jämför hur jag mår när jag äter bra och tränar, med hur jag mådde innan jag började att lägga om kosten, är skillnaden helt galen. Nu är jag glad, energisk och stark, något som jag aldrig vill byta bort.

Jag vet att mina vikt- och träningsinlägg har en tendens att bli lite klämkäcka. Därför känns det viktigt att även skriva om de stunder då allt inte är så lätt. När det flyter på så flyter det väldigt bra, men ibland är det riktigt jävla tungt. Då allt känns orättvist och bittert. Men de stunderna duggar inte speciellt tätt längre. Ont föder ont. Och gott föder uppenbarligen mycket gott.

Så vi får väl räkna den här helgen som det undantaget som bekräftar regeln. Och kliva upp på den här knäckebrödsätande hästen igen.