[blockquote source=”Stockholms filmfestival”]Den hyllade regissören Steve McQueen (»Shame«) gör upp med amerikansk historia med ett hjärtgripande drama baserat på Solomon Northrups självbiografi om en svart man som kidnappas från sin familj i New York och säljs in i slaveri. I det personliga ligger det universella och genom Northrups ögon får vi en inblick i dåtidens absurda omänskligheter.[/blockquote]

Gripande skildring av en av de grymmaste och mest omänskliga perioderna i USA's historia – denna skamfläck som är slaveriet.

Det är så många saker som är bra med den här filmen att jag inte vet var jag ska börja. Manuset, Lupita Nyong'o, Michael Fassbender, Sarah Paulson, det är genomgående fantastiska skådespelarprestationer. Musiken av mästaren Hans Zimmer. För att inte tala om regissören Steve McQueens touch på storyn.

McQueen gräver djupt i brutaliteten och visar på det omänskliga sätt slavar behandlades som egendom – även av människor med sympati och ett hjärta. Han visar när en mor blir skild från sina barn vid en slavauktion och hur de som plockat minst bomull för dagen systematiskt blir piskade. Det är en vardag för vidrig att ens föreställa sig.

Det enda jag inte tyckte om med den här filmen var Brad Pitt. Det var så tydligt att han som producent slängde in sig själv som hjälten den sista kvarten. Väldigt onödigt, för i övrigt är filmen mer eller mindre felfri.

”12 Years a Slave” visades under Stockholms filmfestival och vann publikpriset Silver Audience Award. Dessutom gavs den ett hedersomnämnande i kategorin ”Bästa film” av tävlingsjuryn samt vann pris för ”Bästa musik” (Hans Zimmer).