[blockquote source=”Stockholms filmfestival”]Den unga brittiska utbytesstudenten Sophie flyttar in hos en värdfamilj i en liten stad i norra New York. Hennes närvaro får Keith att minnas sitt bohemiska förflutna, så till den grad att nykomlingen blir ett hot mot familjens sammanhållning. Ett starkt psykologiskt relationsdrama av indieälsklingen Drake Doremus, vars förra film »Like Crazy« blev en festivalfavorit för två år sedan.[/blockquote]

Det är så mycket som händer mellan raderna i den här filmen. Allt det viktiga. Med en blick, små handrörelser och det konstanta regnandet. Det ligger en sorgsen känsla över filmen, en vacker melankoli. Någonstans missar den dock lite i kemin mellan huvudkaraktärerna. Den karaktär jag känner mest för är pappan i familjen, Keith, spelad av Guy Pearce. Hans sorg över att livet inte blivit som han tänkt sig och hans klamrande efter en väg ut som han ser i Sophie. Desperationen är påtaglig och bitterljuv.

Mycket bra skådespelarprestationer, jag gillar verkligen Amy Ryan och nykomlingen Mackenzie Davis.

Solid, men inte överväldigande, blir slutresultatet.

”It's hard to know how to be truly free. Or if that's even a good thing.”