#sff13 – Breathe In

La Linda på Stockholms filmfestival

Breathe In

Den unga brittiska utbytesstudenten Sophie flyttar in hos en värdfamilj i en liten stad i norra New York. Hennes närvaro får Keith att minnas sitt bohemiska förflutna, så till den grad att nykomlingen blir ett hot mot familjens sammanhållning. Ett starkt psykologiskt relationsdrama av indieälsklingen Drake Doremus, vars förra film »Like Crazy« blev en festivalfavorit för två år sedan.

Det är så mycket som händer mellan raderna i den här filmen. Allt det viktiga. Med en blick, små handrörelser och det konstanta regnandet. Det ligger en sorgsen känsla över filmen, en vacker melankoli. Någonstans missar den dock lite i kemin mellan huvudkaraktärerna. Den karaktär jag känner mest för är pappan i familjen, Keith, spelad av Guy Pearce. Hans sorg över att livet inte blivit som han tänkt sig och hans klamrande efter en väg ut som han ser i Sophie. Desperationen är påtaglig och bitterljuv.

Mycket bra skådespelarprestationer, jag gillar verkligen Amy Ryan och nykomlingen Mackenzie Davis.

Solid, men inte överväldigande, blir slutresultatet.

“It's hard to know how to be truly free. Or if that's even a good thing.”

* * *

Gillar du inlägget? Klicka på hjärtat! 0

Gillar du det här inlägget? Dela gärna!

Dela på facebook
Dela på Facebook
Dela på twitter
Dela på Twitter
Dela på linkedin
Dela på LinkedIn
Dela på pinterest
Dela på Pinterest

Leave a comment

Lämna en kommentar

Du kanske också är sugen på att läsa:

Omplantering

Jösses så varmt det är idag! Termometern har klättrat upp runt 25-graderstrecket och nu börjar svettsäsongen. Haha! Som du nog redan vet är jag inget fan av värme utan håller

Lash lift och hennabryn: hur gick det?

För ungefär två månader sedan, efter lanseringen av Social Brand Lab, så var jag ju hos min nya frisör Mari och fick en helmakeover av huvudet – hår, fransar och

Vem bryr sig?

Härom dagen trillade den här ned på hallmattan – Therése Lindgrens nya bok “Vem bryr sig?”. Jag älskar omslaget! Therese ser så jädra ball ut samt färgerna är ju mina

Ett avsked.

När vi passerade Hudiksvall låg snön vit på marken, såhär i början av maj. Lövträden hade börjat slå ut och snön hängde tung över trädkronorna. Det var som att Moder