När jag påbörjade min resa mot att skaffa barn själv hade jag tekniskt sett inte bestämt mig för om jag ville ha barn. Jag har aldrig längtat efter barn och eftersom jag inte varit i en relation på väldigt länge så är det inte heller ett beslut jag ställts inför.

Under de här månaderna som gått har jag insett en sak; jag kanske inte längtar efter barn men jag vet att jag kommer ångra mig om jag inte försöker skaffa barn. Och det får räcka. Vetskapen om att jag kommer gå miste om något stort om jag inte försöker får räcka. Resten räknar jag med kommer eftersom.

Var börjar man?

Jag älskar Google. Jag älskar att göra min research. Men inför det här så ville jag faktiskt inte veta för mycket. Inte läsa hur svårt kan det kan vara eller hur mycket som kan gå fel. Jag vill veta det jag behöver veta men inte mer. Need to know basis. Därför ringde jag helt sonika till gynekologmottagningen Mamma Mia i Stockholm och sa ”Hej, jag funderar på att skaffa barn själv, hur gör man?”.

Sverige eller utomlands?

Mitt första besök visade sig egentligen vara helt onödigt då jag hade fått en tid hos en ”vanlig” gynekolog och inte hos en specialist, vilket var vad jag skulle till. Ingen panik egentligen, vid mitt andra besök fick jag träffa specialisten men det kan väl bara tyckas lite onödigt att springa fler vändor än man måste.

När jag satte mig ner med specialisten så gick han igenom de olika alternativen jag hade och vi kom rätt omgående fram till att jag skulle satsa min energi på insemination utomlands (varför kan du läsa mer om här). Sedan gjorde vi ultraljud (jag skulle precis ha ägglossning så det passade perfekt så man ska göra ett ultraljud kring ägglossning) och sedan bad han mig kolla vilken klinik jag ville gå till och återkomma.

Välja klinik

Jag har några personer i min bekantskapskrets som jag visste skaffat barn själv så jag frågade dem och båda hade gått till Storkkliniken i Köpenhamn och var supernöjda. Så jag kontaktade sagda klinik, sa att jag var intresserad av att anlita dem och så fick jag en lista på prover jag behövde ta samt ett långt formulär jag skulle fylla i, bland annat frågor kring sjukdom i släkten och om jag varit gravid tidigare.

Sedan var det tillbaka till Mamma Mia med listan på prover. Jag fick en remiss till provtagning för blodprover och så gjorde vi ett till ultraljud (äggledarspolning). Viktigt för båda dessa var att de gjordes en viss dag under menscykeln så det blev lite pusslande i kalendern för att få ihop det.

Vad nu?

Hittills har alla prover jag gjort sett bra ut. Jag har inte fått resultaten av de senaste blodproverna än utan ska hämta dem i veckan. Kvar är nu ett cellprov samt ett psykutlåtande av min läkare eftersom jag går på antidepressiva. Sedan ska alla prover vara klara och jag kan gå vidare med kliniken i Danmark.

Så det är status just nu. Herregud vilket stolpigt inlägg. Men det får väl bli så när det är mycket information som ska med. Nästa inlägg i frågan kanske blir mer pirrigt. 🙂