Idag är det ljust ute. Solen skiner inte, det är molnigt, men det är bright light så att man måste ta på sig solbrillor. Och så snöar det. FORTFARANDE. Jag är såå less på snön. Och det är de här små, små, irriterande flingorna med, inte de mysiga lappvantarna, utan de små bastards som kryper in mest överallt. Har inte Gud och de vingbeprydda typerna där uppe slut på mjäll snart?
Ska trotsa mjället snart. Först ska jag äta lite och njuta av Sarah Jessica på Letterman.
Den första april, dagen då jag fyllde 42 år, då låg fortfarande snön i stora högar på gården. En positiv grej med det dock är
I början av mars, innan Covid-19 kom och vände hela världen upp och ner, åkte jag från Göteborg mot Stockholm och hoppade av i Herrljunga.
Förra året blev det officiellt och spikat – min favoritmånad är juni. Och så även i år. Ljuset, grönskan, blommorna längs vägkanten. Allt börjar leva
Jag kände lite i år att jag gjorde nyår på julafton. Du vet, helkvällen som slutade (för vissa) runt fyra på morgonen, innehöll fem flaskor