Nu har jag varit hel- och deltidssjukskriven i sju veckor. Heltidssjukskriven den första månaden och sedan var tanken att jag skulle börja jobba 50%. Det har dock inte funkat så bra utan jag har snarare jobbat närmare 25%. Men alla bäckar små och sådär.
Igår var jag hos läkaren igen och hon gav mig ännu tre veckor, fram till semestern, på 25%. Det känns jätteskönt, samtidigt som det känns som ett nederlag. Jag är inte bra på att ta det lugnt, på dessa förbannade bebissteg och att ha tålamod med vägen tillbaka. När jag väl ser förbättring så vill jag gå all in igen. Och det var kanske bland annat därför jag kraschade på jobbet förra fredagen. Så nu är det lugna puckar som gäller.
Igår fick jag frikort för sjukvård, så det kanske är nu man ska bejaka sin inre hypokondriker och ta alla prover och jox som man kan komma på? Några födelsemärken som sitter dumt till kanske? Och behöver jag verkligen den där blindtarmen?
Frikort och fortsatt sjukskrivning firade jag med hela fyra timmar på jobbet på eftermiddagen, ett superbra samtal med chefen, och sedan en afton med Ben, Jerry och Julia. Det kommer ett eget inlägg om ”Mirror, Mirror”, men den var faktiskt mycket bättre än jag hade förväntat mig! Definitivt sevärd.
