I lördags stannade jag hemma och kollade film och klappade djur istället för att gå på festivalen. Jag har blivit mer och mer intresserad av svensk film på sistone, mycket tack vare att det numera finns svensk film som går utanför Göta Kanal-Sällskapsresan-Beck-genrerna. Det, tillsammans med att jag blivit mer insatt i det svenska filmväsendet.
I lördags såg jag ”Stockholm Stories”, en svensk ”Love Actually”, dock inte lika fluffig och gullig men liknande på det sättet att det är många storylines som flätas ihop. I slutet blir det lite en känsla av att världen är ganska liten ändå. Alla är sammankopplade på något vis.
Jag älskar att se staden jag bor i på film. Det blir en sådan romantisk bild av verkligheten man lever i. Också väldigt roligt att se Filip Berg och Julia Ragnarsson (båda nominerade till Rising Star som Julia vann) i filmen, som jag träffat ett par gånger under den här festivalresan.
Vackra Stockholm.
