Semestern (typ) fortsatte idag med mera målande av sommarhuset. Det såg först inte ut som att det skulle bli något målande på grund av sådant där elakt regn som inte syns men man blir helt och totalt plaskvåt av. Men mormor hade med sig kakor så vi fikade ett tag och så kom solen fram. Och så blev huset lite gulare. Och jag lite mindre höjdrädd (work in progress).
Sedan åkte vi hem och jag pilatade. Sedan lagade jag ”Stockholmsmat” (pastasallad med kyckling) till familjen och fick nog hyffsat godkänt. Eller så vågade de bara inte vara ärliga när jag lagt 500 pix, lite gnäll och nästan några tårar på att få ihop festmåltiden för sju. Betänk att jag sällan lagar mat till mer än en person (jag) så det hela krävde lite pusslande och mattekunskaper. Och rödvin såklart.
Sedan såg vi ”PS, I love you” och jag halvlipade när (jag trodde att) ingen såg. Mamma såg början och slutet, som vanligt. Däremellan diskade hon. Och sov lite med ena ögat.
Nu fräser Mitzi på Silver som vara vill leka, jag ska tvätta bort sminket och krypa ned i sängen som morfar har gjort. I mitt flickrum. Det är härligt – och lite vemodigt – att vara hemma.
3 svar
Nu får vi verkligen hoppas att vädret blir bättre. Jag saknar värmen.
PS, I love you var ju hur sorglig som helst. Jag kunde inte sluta gråta när jag såg den, trots att jag hela tiden intalade mig att det bara var på film.
Jag med!! Ja, det var andra gången jag såg den, och den var jättebra andra gången, först gången var jag inte så impad, konstigt nog.
Ja konstigt nog är det så med vissa filmer. Det brukar vara filmer jag har höga förväntningar på, första gången blir jag besviken. Sedan tror jag att filmen är dålig och blir positivt överraskad när jag ser filmen igen.