I lördags vankades det surströmmingskalas i Kvaved. Så jag tog på mig en kjol och en liten röd väska och åkte till mitt gamla hem för att lukta på rutten fisk och kramas med familjen.
Kvaved är i sitt prime just nu! Allt blommar och det växer så det knakar i grönsakslanden. Lite ledsamt att inte vara kvar här och kunna gå ut och plocka sin middag i landet, det är riktig lyx. Eller, alltså, ibland i alla fall. När man har sällskap. Pga är värdelös på att laga mat till mig själv.
Mamma har verkligen gjort ett hästjobb med odlingen i år, allt är så gott och fint! Jag hoppas jag lyckas få till bara en bråkdel av det nästa år på min nya gård.
Den här Dahlian är helt makalös. Fatta att Moder Jord bara skapar sån här prakt för oss att njuta av. Så jädra häftigt.
Vi var ett stort gäng som skulle kalasa, 11 pers trängde ihop sig i uterummet. Men det gick finfint!
Mormor bröt lårbenshalsen för några veckor sedan men lämnade rullstolen hemma och knatade på med rullatorn. Det är fortfarande krut i tanten som fyllde 90 i juni.
Och så var det dags för surströmmingen att korkas upp. Jag hyser en enorm hatkärlek till den här doften. Den är död och äckel och barndom och trygghet allt i ett. Men jag äter den inte, nån hejd får det vara på dumheterna.
Leia befann sig som alltid under bordet när det vankas kalas, nått kan ju trilla ner!
Anita var nog mest pepp av alla över kalaset, hon ooade och ahhhade stup i kvarten och det var så härligt att se någon ha livets lördag liksom.
Till efterrätt hade mamma gjort panacotta som vi fick avjuta med färska bär som hon, så klart, plockat själv.
Sedan blev det en liten tripp nedför minnenas allé.
Halva tjocka släkten på bild från sommaren 1979, när mormor fyllde 50. Är de inte stiliga?
Morfar (som för övrigt är den långa, resliga karlen till vänster i bilden ovan) spanade i boken från 1870-talet som hängde med mitt hus, en förteckning över vem som ägde mark i Eldsmark där i slutet på förrförra seklet. Jag kunde läsa ungefär var 10:e ord, de kunde verkligen snirkla sin skrivstil förr i tiden.
Och det var den lördagen, den sista denna sommaren.
