Varje sommar så länge jag kan minnas har vi ätit surströmming på Sara-dagen (19 juli) eftersom både jag och mamma heter Sara i andranamn. Jäst fisk. Lite kalasigt sådär. Jag är dock ofta inte i Övik just det datumet så då flyttas ibland surströmmingsfesten. I år blev ett sådant år så igår avnjöt de vuxna surströmming och barnen hamburgare, grillat och köttfärsbiffar (notera att uppdelningen barn/vuxna ej har med ålder att göra). Att den underbara solen ärade oss med sin närvaro var pricken över i och gjorde dagen nästintill perfekt. Om man räknar bort flugor och knott.
Jag ska även tillägga att jag under mina 29 år som norrlänning aldrig ätit surströmming. Förrän igår. Jag är mäkta stolt över mig själv ska ni veta! Det var faktiskt rätt gott, smakade mest salt. Men lukten, ojoj. Den sitter fortfarande kvar ända in i märgen. Och i minsta lilla klädatom.
Just. Jag tog bilder med.
