Svackorna alltså. Dessa vidriga ting som drar ned en i kvicksanden tills man är upp till bröstkorgen i skit och bara vevar med armarna i blindo utan att veta om man är på väg upp eller ner.

Så har jag känt den senaste tiden. Det har liksom bara varit ett mörker av uppgivenhet och brist på handlingskraft. Ensamheten som egen företagare har gnagt på mig och hjärnan har bara känts som mos. Ingen riktning eller ordning liksom.

Idag hade jag Isabel (min Better Bloggers-tjej ni vet) här hela dagen och vi tog först en härlig promenad på förmiddagen och talade om hur vi kände kring situationen vi är i i företaget. Liksom fick lasta ur oss det känslomässiga som man ofta liksom missar att prata om när det gäller att driva företag. Och det kändes så himla skönt att rensa luften och landa på samma nivå.

Så köpte vi med oss brunch och satte oss och gick igenom vad som är i pipeline för företaget (vilket är galet mycket!) och försökte få någon ordning på prioriteringarna. Och nu känner jag att peppen är på väg tillbaka så smått. Det är så jädra svårt att vara den drivande kraften utan pepp. Usch bara.

Det här med kollegor alltså. Någon att stöta och blöta och gräva runt i myllan med. Så jädra bra grej.

Jag vill lämna er efter detta halvtrasiga inlägg (som jag ungefär) med två av de människor jag beundrar mest när det gäller driv, kreativitet och entreprenörskap – Marie Forleo och Elizabeth Gilbert. I den här videon säger de så mycket smarta saker att man bara skulle kunna skriva en bok med citat. Så behöver ni en liten pepp-boost. Här kommer den.

Kram. Tycker om er.