I vanlig ordning var Mary ungefär ett dygn sen till middagen. Men det gjorde inget, för när hon väl dök upp med Fredrik i släptåg, så var lyckan total. Trots att vi var några personer kort för att kunna räkna det som en komplett reunion så var det alldeles underbart att åter få njuta av dessa härliga människors sällskap och prata härliga minnen från vår gemensamma höst i New York.

Att vi sedan så smått råkade tända eld på stället var ju faktiskt inte meningen. Och det luktade ju tomtebloss en stund.

Tapas på La Cucaracha.

Fredrik och Jessie var glada över att vara återförenade.

Jag och Marie pratade pojkar och fnittrade.