Tårarna som aldrig tar slut

Tårarna som aldrig tar slut

Hur kan man vara så avdomnad i kroppen och ändå kännas som att man slits sönder innuti?

Jag har gråtit så mycket att jag undrar när gråten tar slut? Eller är det som papper? Återvinningsbart? Jag skulle föredra gråt som olja just nu. Fossila bränslen.

Jag hämtade upp tvätt från tvättstugan. Och där hängde de. Skjortan han köpte på Lager 157 för några veckor sedan. Den ljusblå som passar så bra med de nya manschettknapparna. Och Lacostetröjan som är så underbart mjuk. Jag luktade på dem men nu luktade de bara sköljmedel. Inget C alls. Och jag grät. Tårarna gjorde nya fläckar på skjortan. Och jag vek ihop tvätten och la in den i hans garderob. Och jag grät ännu mer. Och jag sorterade om hans t-shirts. Vitt med tryck. Vitt utan tryck. Svart med tryck. Svart utan tryck. Piké. Och så allt färgglatt. Och så grät jag ännu mer.

Imorrn åker jag till Övik. Ger honom det han vill ha. Respekterar hans önskan. Även fast jag vill klänga mig fast och be honom att stanna. Jag låter honom andas. Även fast jag själv kvävs.

Älskar dig.

9 svar

  1. USch å fy! Jag får tårar i ögonen av att läsa vad du skrivit. Det gör så ont- jag vet!! Det enda jag kan trösta dig med är att det faktiskt blir bättre, även fast man inte tror det när man befinner sig där du är nu. Kramar i tusen

  2. Läser ofta din blogg… Vet inte vad som hänt,men detta kändes angeläget att kommentera eller rättare sagt skicka en varm hälsning till dig.Kram fr en med rötterna o hjärtat i Övik.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Medborgarskolan Silversmide

Lyxen i att bära något man gjort själv

Reklamsamarbete med Medborgarskolan Herregud, sitter jag med en såg i handen och HANTVERKAR? Nej nu vet jag inte om vi hamnat rätt. Jomen ser ni,

Luna

Tillskott till familjen!

Jag är så nervös! Så pepp och laddad och nervös! För imorgon åker jag ner till Stockholm för att hämta hem vår alldeles nya familjemedlem