Jag har varit en av de lyckligt lottade som under min livstid varit rätt så förskonad från svek. Visst har jag som alla andra fått en och annan kniv i ryggen, och de gångerna har det varit rejäla köttknivar, men utslaget på mina 27 år så har jag nog ändå klarat mig undan rätt bra. Om det sedan är karma, tur eller Guds goda vilja, det förtäljer inte historien.
I fredags förlorade jag någon som jag, under de drygt 6 år som vi varit vänner, ansett vara en av dem närmast mig. Omständigheterna kan jag inte säga speciellt mycket om eftersom jag själv inte förstod ett dyft av vad det var som utspelade sig framför mig på msn. Men tydligt är ju att jag levt i någon slags illusion. Det var tydligt att han inte värderade vår vänskap på samma sätt som jag gjorde. Det obligatoriska undvikandet hade utspelat sig nu några månader och jag har försökt inte lägga in så mycket i det. Det var ju inte första gången. Och han har ju mycket att göra. Självklart fattade jag ju dock hela tiden att det inte var hela sanningen. Och nu såg han ingen ”lösning” annat än att bryta kontakten. Lösning på vad??? Inget har hänt, vi har inte bråkat. Och det han försökte skylla på var bara så småaktigt att jag inte ens fattar hur man kan använda det som anledning. Bottom line; det fanns ingen anledning. Ingen som han ville dela med sig iaf.
Oerhört mycket besvikelse och ilska har strömmat igenom mig de senaste dagarna, alla frågetecken tar små tuggor av mitt förnuft och frustrationen är vissa stunder påtagligt närvarande. Visst kommer jag sakna honom, men först och främst så får en sådan här incident mig att undra, vad gjorde jag för fel? Vad har jag gjort som fick honom att känna att han var tvungen att ”göra slut” med mig, en vän? Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
Jag passade inte in i hans liv längre. Vad nu det betyder.
10 svar
Hm. Det låter konstigt. Om jag hade varit du så hade jag försökt ta reda på vad personen i fråga sysslade med. Du är ju iallafall värd en förklaring!
det där har hänt mig med, fast ”my way” liksom. Och jag kan lova dig Linda, att det handlar antagligen inte alls om att du gjort något fel. Det gör det sällan. Om man gjort något så vet man väl det oftast, visst?
Vad hans anledning är vet nog bara han själv, han har förmodligen saker i sig som han inte kan fixa. Och det går ut över dom som är nära, som du i det här fallet.
Vill du bolla, maila mig gärna – jag är väldigt bra på att lyssna.
Jättekram
HEDGEHOG:
Tack vännen, I might take you up on that.
LINDA:
Tro mig, jag har försökt, det kommer inget vettigt ur honom. Hopplöst fall.
Har han blivit kär i dig? Eller har han kanske en svartsjuk flickvän?
Lågt att göra slut och inte kunna stå för det!
FRU HJELM:
Han är inte kär i mig, det är jag helt säker på. Den svartsjuka flickvännen hade inte varit första gången om man säger så. Kontakten blir alltid mindre frekvent när han har tjej, men han har aldrig ”gjort slut” förut.
please do, jag menar det 🙂 kram!
Jag har varit i samma situation, fast det var mer ett utdraget ”fuck off – allt som är fel i mitt liv är ditt fel”. Det är synd om de stackarna, som inte klarar av att vara vänner med starka tjejer som står för sina åsikter (den uppfattningen jag fått om dig och som jag har om mig själv)! Vekt att inte förklara och frustrerande för den som blir utsatt. I det långa loppet är det de som förlorar, inte vi. Stor kram!
Min första tanke är en svartsjuk flickvän som ställt ultimatum: Välj mellan mig eller henne?
HEDGEHOG:
Meeen, vad har du för mail då? 😉
SOFIA:
Tack! Jag gillar din uppfattning av mig! 🙂 Du har så rätt, så rätt. Men det känns bara så orättvist! *lägger sig ner på golvet och sparkar och gnäller som en treåring*
CARINA:
Jag har bara träffat henne en gång och SÅ frekvent har inte jag och den här killen umgåtts. Näe, det sitter i honom, det tvivlar jag inte en sekund på.
den skriver jag ju i varje gång jag kommenterar – sara punkt hedgehog snabelgrej gmail punkt kom 🙂