Jag önskar att jag kunde börja det här inlägget med att berätta hur peppad jag är och hur bra det går. Men sanningen är den att motivationen sviker mig. Och det gäller inte bara träningen, jag har haft två gräsliga dagar efter helgen och jag har inte tålamodet som krävs för att bara luta mig tillbaka och vänta på att det ska kännas bra igen (jag skrev om detta här igår).
Sist jag tränade var boxpasset förra tisdagen. Efter det har det varit ett virrvarr av socialiserande och mellan onsdag morgon och söndag kväll var jag hemma totalt två timmar. Så när jag nu i eftermiddags gav mig ut för att springa var det lite nervöst. Hur mycket av konditionen hade redan tackat för sig och lagt ner? För att inte lägga för mycket press på mig själv så bestämde jag mig därför för att köra vecka tre av löparskolan en vända till.
Jag provade en ny runda idag, en runda som var rätt härlig när jag tänker tillbaka på det. En aning längre än min vanliga, blandad terräng, lite grusväg, lite elljusspår och några riktigt jävliga backar. Men under rundans gång, då jag fick håll, sprang vilse och backarna spöade skiten ur mig så jag fick avbryta en av mina joggingintervaller för att jag helt enkelt inte orkade, då var jag inte så jävla imponerad.
Men det viktiga är att jag gjorde det. Att jag nästan spydde och grät när jag kom hem är mindre viktigt, för nu, såhär en timme efteråt, känns det ändå värt det.
Så här kommer veckan att se ut om allt går enligt planerna.
Tisdag
5 min gång + 1 min löpning (uppvärmning)
4 min gång + 3 min löpning
4 min gång + 2 min löpning
5 min gång (nedvarvning)
(Resultat: 5/1, 4/3, 4/1, 4/2, 4/1)
Torsdag
5 min gång + 1 min löpning (uppvärmning)
4 min gång + 3 min löpning
4 min gång + 3 min löpning
5 min gång (nedvarvning)
(Resultat: 5/1, 4/3, 4/3, 3/3)
Söndag
5 min gång + 1 min löpning (uppvärmning)
3 min gång + 4 min löpning
3 min gång + 3 min löpning
5 min gång (nedvarvning)
(Resultat: 4/1, 3/4, 3/3, 3/3)
6 svar
Uff, jobbigt att det ska vara jobbigt till och från 🙁 Men det kan bara vara av godo att vara envis och fortsätta, precis som du har gjort! För snart känns nog det där tunga lätt som en dans, springeriet blir en del av vardagsrutinen. Heja dig!
Det känns skönt när du säger så, jag hoppas verkligen det. Tack! 😀
Men du, fan vad bra du är som ger dig ut ändå, trots att det varit så tuffa dagar! Och då är det ju inte heller så konstigt att orken tar slut mitt i en intervall – och det är ju okej att den gör det, för du GÖR ju det i alla fall. Du snörar på dig skorna och ger dig ut, och då har du ändå kommit ytterligare en liten bit på vägen – även om det inte känns så just när du mår illa och vill gråta.
<3 Ja, jag hoppades på att endorfinerna skulle göra sitt för humöret. Tack för ditt fina pepp, och du, DU är grym! :D
Den bästa träningen är det som blir av! Man ska känna sig stolt över att man ger sig ut och tränar. Sen att passet blir pannkaka, sånt händer. Det är bara att acceptera. Som Paolo Roberto säger, när man tror att man är på väg att dö, så kan man 30% till. 🙂 Hejja dig!
Så jävla sant. Som sagt, still lapping everyone on the couch. 🙂 Tack!!