Topploppet och hejaklackan La Linda.

Topploppet och hejaklackan La Linda.

Ni vet den där 1,4 ölen för mycket i fredags? Ja, vi kan väl säga att det var hens fel att jag inte var mitt piggaste jag när jag trotsade skitvädret och släpade mig ut till Hagaparken igår för att heja fram Katta och ”Titta vi springer”-tjejerna som skulle springa Topploppet där ute.

Låt mig säga så här. När man står där vid Odenplan och väntar på bussen ut till Haga med colan i högsta hugg och gömmer sig i huvan på jackan och alla runt omkring en har löpartights och vattenflaskor, då känner man sig lite som världens sämsta människa. Lägg till en förkylning på detta också så har ni dagsformen.

Men det är lite skit samma, för när jag väl kom fram till parken så var löparpeppen som en vägg. Jag säger bara det, till våren är det jag som står där på startlinjen med tightsen och vattenflaskan och hedern i behåll.

Men idag lämnade jag hedern och peppen och allt det där till Katta och co. Lite så här såg det ut.

(En liten parentes också. Killen som vann 1-milsklassen sprang på typ 33 minuter. Alltsåå… va? Han måste ha fuskat. Typ Jetpackfuskat.)

Innan start så vankades det uppvärmning för hela slanten. Det ser lite ut som att en regnbåge har kräkts där nere.

På något vis hamnade jag mitt i uppvärmandet så jag passade på att skutta lite jag med.

När första gruppen drog iväg var det en jädra fart på grejerna.

Och när folket rusar förbi mig, vad ser jag inte på andra sidan banan….

Jo! Katta! Hennes telefon hade sagt upp sig helt så det var mest tur att jag hittade åt henne!

Hon var så nedrans stilig i sin ”Titta vi springer”-tischa. Det var så galet fint att se henne igen. Efter lite snabb huvudräkning kom vi fram till att vi inte setts på 1,5 år. Sist jag såg henne var på Daisy Beautys releasefest då hon droppade bomben att hon var preggers med Eddan. Livet och så alltså.

Hennes skor var dock inte helt överens med den leriga gräsmattan.

Och så gick startskottet för hennes grupp!

Men då var jag så hostig och blöt och kall om fötterna så jag lunkade in mot stan istället. Passade på att fota några fina löv här och där.

Har för övrigt kommit fram till att lönn är typ det enda lövträdet jag kan, förutom björk. Eventuellt skulle jag kunna peka ut en ek med, under pistolhot. Känns stabilt.

Och så promenerade jag tillbaka till Odenplan och gick förbi en hel massa gator på Norrmalm som jag inte ens visste fanns. Slutsats – måste börja upptäcka nya stadsdelar i Stockholm.

Ett svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Odlingssäsongen är här!

Äntligen är odlingssäsongen här på riktigt! Alltså jag älskar odling. Eller så här – jag älskar tanken på odling men har ännu inte riktigt kommit

Midsommarpepp!

Glad midsommar! När du läser detta har jag redan checkat ut för helgen och åkt ner till Skuleskogen för att fira midsommar i Friluftsbyn tillsammans

Min favoritmånad – juni

Förra året blev det officiellt och spikat – min favoritmånad är juni. Och så även i år. Ljuset, grönskan, blommorna längs vägkanten. Allt börjar leva