Numera kan jag titulera mig bergsbestigare. Kläppklättrare. Fjällskuttare? Jag har i vilket fall som helst bestigit en form av kulle som är 1212 möh. Och mäkta stolt över detta! (visserligen besteg jag en vulkan på Nya Zeeland för typ åtta år sedan som var sisådär 1900 möh men vet ej om den meriten håller ännu?)
Den här lilla kullen var målet för dagen – Mittåkläppen i Bruksvallarna, Härjedalen. En mäktig pjäs och när man står framför den undrar man lite lätt hur man tänkt ta sig upp dit?
Roger och mamma var med!
Och Sara så klart!
Det är sjukt svårt att ta bilder som får storheten av det här landskapet att gå fram. Men om man säger så – jag fick en pytteliten ångestattack av svindel och blåst ungefär någonstans här.
Den lätta vägen eller den branta vägen?
Ja, hmmmm….
Leia var så klart med! Det här är hennes bästa dagar i livet. När hon får springa lös och det blåser så mycket att hennes öron står rakt upp.
Vi tog den ”alternativa” (lätta) vägen. Annars hade jag nog dött.
Så här glad var jag i själen! Titta bakom mig liksom??! Helt magiskt.
Och helt plötsligt var vi på toppen av världen, nästan uppe bland molnen.
Uppe på kläppen kunde man gå fram till kanten och så störtade det typ rakt ner. Roger gick alldeles för nära kanten och det sög till sådär vidrigt i magen.
Där uppe höll vi på att blåsa bort så då gick vi ner igen!
Hej hej!
Sara lekte Spiderman och det uppskattar man ju.
Och så knallade vi ner igen. Längst ner hängde några renar och betade men de hann springa iväg innan jag fick klappa.
Magi.
Tack Sara och Tänndalen för en fantastisk helg! Jag tar med mig lite mer mat till själen och lite mörare ben hem.
12 svar
Asså jag smäller aaaav så sjukt vackert! 😭❤😭❤ kan inte sluta titta på bilderna! Magiiiii!
Haha! Ja, att titta på bilderna är mindre ansträngande än att klättra också! 😀
Men så vackra bilder! Och känslan när man når en topp är så underbar.
Tycker Leia ser riktigt mäktig ut där på första bilden på henne också, hehe. Som om hon planerar att ta över världen.
Tack! Haha, det är nog hennes underliggande plan. 😉
Åh hjälp så vackert. Overkligt att såna här miljöer bara finns där ute. Så vackert fångat <3
Tack fina du! Jag vet, att det bara ligger där och finns och vi bara inte är där hela tiden??
Ser helt underbart ut! Men förstår känslan av småångest och svindel…
//Hälsar en annan med höjdskräck!
Haha! Konstigt nog gick det bättre nedåt, jag trodde på riktigt jag skulle tippa på vägen upp.
Åh, det ser helt underbart ut! Vill också bestiga berg 😀
De bara ligger där och väntar! 🙂
Så vackert! Hela Funäsfjällen är underbart. Kom bara ihåc att ha hunden kopplad då det är renbetesland.
Yes! Hon är helt ointresserad av andra djur och vi hade stenkoll hela tiden. Vi såg några renar på vägen ner och då kopplade vi henne i god tid. 🙂