Tidigare idag fick jag ett samtal från en kille som jag bara träffat ett få par gånger. Han är en kompis till en kompis och vi bytte telefonnummer eftersom han är en grym dansare och vi tänkte höras när vi skulle ut och dansa. Jag fick känslan av att han var lite intresserad av mig sist vi sågs, men så fick jag reda på att han börjat dejta sitt ex igen. Kanonkul för honom! Vad jag inte riktigt förstod var varför han påpekade det för mig så tydligt, det var inte direkt en sådan situation som krävde att man satte sådana gränser. Och jag hade inte uttryckt nått intresse. Jag antog bara att jag hade fattat fel. Anyway.

Detta var inte så konstigt. Det konstiga var att idag ringer han, bara för att kolla läget. Sa att han hört att jag blivit singel, jepps sa jag. Men det var ju inte han? Nja, det var han ju kanske inte. Glad midsommar och så la han på. What?! Me icke fatta nånting alls. Menmen, var ju kul att han ringde och önskade glad midsommar. Detta är alltså enda gången jag någonsin pratat med killen på telefon.

Efter det började jag tänka lite. Är det meningen att jag verkligen ska vara singel nu? Dejta och så? Jag tänkte hela tiden när vi pratade ”vad vill han? Snälla, fråga inte om vi ska fika eller nånting..”. Om han hade bjudit ut mig, vad hade jag sagt? Allt känns så fel. Jag kan inte ens tänka tanken att träffa någon annan än C.

Den här helgen kanske kommer avgöra hur han känner inför att träffa andra. Flirta med andra.

Jag önskar och ber bara att han saknar mig mitt i allt det andra. Bland alla de andra.