Jag hann visst inte riktigt in innan regnet kom. Men det medförde iaf en rejäl slutspurt, gött! 56 minuter totalt blev det, med en maxfart på 33,2 km/h (!!), självklart hittade ju inte den förbannade GPS:en åt mig förrän efter 23 minuter, men de sista 23 är iaf korrekta. Jag tror jag har hittat en bra sträcka, lagom mycket skog, lagom mycket fina hus att titta på, lagom mycket backar. Idag sprang jag också tre minuter i sträck i den där fina skogen. Må låta fjuttigt för alla er maratonlöpare, men för mig är det fan monumentalt! Och eftersom jag själv är den enda jag tävlar emot och den enda som räknas så tänker jag vara mallig.
Efter cardiopasset blev det även veckans ena styrkepass som finns på Grace Wellness Viktskola, jag ska köra två i veckan förutom PT-timmen. I det fanns bland annat en ny rumpövning som garanterat kommer kännas i the behind imorgon. Det är väldigt pedagogiskt upplagt med bilder på övningarna man ska göra och hur många repetitioner, så det är bara att bocka av. Jag har dock fått någon konstig nackspärrsliknande aj ont, inte så hippt. Vette sjutton var den kom ifrån. Plus att jag nu också har sveinont i halsen. Inte heller skitcoolt.
Jag har också hunnit med första deluppgiften på uppgiften som ska vara inlämnad imorgon. Shit vilken effektiv dag! Såklart ute i sista sekunden som vanligt. Men nu tänker jag ta ledigt från alla måsten en stund och piffa till mig och åka till Karro på fest. Jag hörde takterass så håll tummarna för att regnet håller sig borta!
6 kommentarer
Hejja Linda, du är så duktig! Och det är ju helt rätt att jämföra dig med dig själv!
Taack! Ja, skulle jag jämföra med “riktiga” löpare så skulle jag nog inte ens komma i löparskorna.
Oooh grymt! Man ser redan på dig att du kommer i bättre och bättre form för varje bild som ploppar upp på dig här i bloggen! (Missförstå mig rätt) 🙂 Sen vill jag också skriva att jag vet precis vad du pratar om vad gäller löpningen, du har all rätt att vara lycklig över varenda litet framsteg. Jag har själv iår (Mars) börjat med att springa (tack vare min coachande pojkvän), jag har alltid själv avskytt allt vad springa heter, främsta minnena jag har från att springa kommer såklart från skolans gammla gympa, där man fick håll och aldrig var en av de där hyllade duktiga tjejerna på gympalektionerna. Man gick mer än man sprang ofta för man slutade såfort det blev minsta lilla jobbigt. 😉 I början av min nya löpar-karriär blev jag helt utmattad av minsta lilla ansträning, men det tog mig sju (7!) dagar, sen sprang jag 5 km helt utan stopp! Det gör jag fortfarande, dock i något snabbare tempo. 😀 😉 Så det jag vill säga är, BARA KÖR PÅ! Det ger med sig! När man väl kommit in i flåset så är det som om man bara flyger fram! Det gäller att möblera om lite i huvudet, huvudet är inprogrammerat med att såfort det blir jobbigt ska kroppen sluta (eller tvärtom), men kroppen orkar så jäkla mycket mer än vad man tror! Att springa är en av de skönaste träningsformerna jag någonsin testat! 🙂 Kämpa på! Kram Martina
Tack! Och va kul att läsa om dina framgångar när det gäller löpning, inspirerande! Det är just den där känslan av att “flyga fram” som jag är ute efter. När man är där, i den känslan så är det så underbart! Och som du säger, kroppen klarar mer än man tror, det gäller bara att fokusera. Kram!
Bra jobbar, jag tycker tre minuter var bra. Jag började också så. Så igår sprang jag en timme, stannade bara en gång för en kortare promenad. Det går framåt varje gång. Men ibland märkar jag att man måste pressa sig över sin gräns, då går det jättelätt gånger efter det.
Fin blogg
Lycka till med träningen
malin
Det är ju det – push through the pain som Jillian säger. 😉 Tricket är att fokusera, något som i sig är en konst att göra. Inspirerande att höra att det går bra för dig!
Och tack! 🙂