Nu är det så här va – jag har inte åkt skidor sedan gymnasiet. Jag har tjatat på vänner i flera år att åka till fjällen men inte fått mycket av respons. Så när jag träffade Sara – och hon bjöd in mig till Åre – ana min lycka! Äntligen skulle jag få åka skidor igen! Eller – åtminstone försöka lära mig på nytt. För hur svårt kunde det vara – som att cykla typ?

Sagt och gjort – i förmiddags var det turskidor som gällde. Enligt Sara som en söndagspromenad. Alltså, jag vet inte om jag skulle vilja ta det så långt, jag hade rätt mycket sjå med att hålla ordning på skidor och stavar och spår som svängde och en hund som virade in linan i nämnda skidor och stavar par tio minut. Men trots det – oj vilken känsla det var att glida fram över fjället.

Jag var tydligen väldigt mycket ”Stockholm” på fjället. I jacka från Röhnish, tights från Nike, mössa från Craft (Saras) och världens snabbaste solglasögon från Bliz (också Saras). Skidutrustningen hyrde vi för 200 pix för en dag på Fjällsport i Duved.

Så här snabb var Sara! Med en 700 kilos kamera i ryggsäcken och en termos kaffe som vi inte drack förrän vi kom hem.

Kolla bara! Här var bästa biten. Inte uppför, inte för mycket utför utan alldeles lagom glidvänligt.

Sedan hände det här ett par gånger, tre närmare bestämt. Du vet, när spåret svänger lite tvärt eller skidorna liksom drar åt olika håll eller man typ råkar åka in i en buske. Men jag garvade mest, man kan inte göra annat när man är smidig som en älgkalv.

När jag berättade för skiduthyraren om busken var hans första fråga ”men skidorna är hela?!”. Jo tack. Jag klarade mig med. Tackar som frågar.

Efter två timmar på fjället kom vi hem, bytte om till myskläder och åt en andra frukost med mangosmoothies, ägg, världens godaste fröbröd  och messmör. HUR gott är messmör egentligen?! Måste ätas oftare.

Nomnom.

Hundarna var helt knäckta och däckade omgående i soffan medan jag och Sara satte oss och jobbade vid köksbordet. Och nu är det snart schnitzelmiddag! When in Alpern.. Åre!