Nu är det ett bra tag sedan jag gick hos psykolog. Jag har ärligt talat inte riktigt koll på åren (första tecknet på att man börjar bli gammal?) men jag skulle tro att det var runt 2007-2008-rycket. Det var i Vällingby, så mycket minns jag. Och att vi pratade mycket om mitt ex. Så mycket att jag tror att det var därför hon blev trött på mig, min psykolog. Jag fick inte fortsätta leka med henne i alla fall. Något om att jag var för frisk. Men tji fick hon.

Nåväl, nu har jag fått en ny hjärnskrynklare att trötta ut. Men i ärlighetens nämn var det nog han som tröttade ut mig mest idag. Cheezus så han lyckades gräva på 45 minuter. Allt från mina föräldrars skilsmässa till andra trassliga familjerelationer till svek och gråt och ond bråd död. Och så ångesten så klart. Ångesten är icke att förglömma.

Han överraskade dock mig. Och det är något mycket positivt. Ni förstår, jag är något av en tänkare. Jag har nog vridit och vänt ut och in på varenda en av mina tankar och känslor ungefär femtielva varv så att hitta någon som direkt ställer rätt frågor på rätt ställe, sådant blir jag imponerad av. Någon som direkt satte mig på plats och fick mig att utmana mina egna tankemönster.

När jag gick därifrån var jag helt emotionellt slutkörd. Inte för att jag gråtit eller för att jag var ledsen, utan bara slutkörd efter att ha dragit en snabbgenomgång av de mest fuckade relationerna i mitt liv hittills på under en timme. And there's more where that came from.

Det här kommer bli bra. Inte lätt. Men givande. Det känner jag på mig. Nu är det dags för själen att växa lite till.