När man säger ordet ”medium” så är det mer regel än undantag att folk himlar med ögonen, börjar surra om bluff och båg och kanske till och med skickar en länk till Wikipedias sida om ”Cold readings”. Folk vill gärna anknyta det till tarotkort, rökelse och mystiska gamla damer, kanske till och med en spåkula om man vill ta ut svängarna lite. Men så är det väl med detta som med allt annat, det man inte vet eller förstår, det är lite läskigt och därför tar man avstånd från det. Men inte stora, starka, modiga jag.

När jag blev erbjuden att ha en sittning med ett medium genom en kollega så var jag först lite skeptisk. Det här med att prata med ”andra sidan” knöt jag mest samman till Saida och hennes letande efter borttappade nycklar och katter och whathaveyou. Jag har alltid ansett mig själv vara troende, men detta var för mig något helt nytt att tro på. När jag läste på lite mer och hörde andra prata om det så förstod jag att det handlade mycket om vägledning i livet och personlig utveckling, något jag lättare kunde relatera till. Fortfarande lite lagom flummigt, men på en nivå där jag kände mig som hemma.

Igår var det så dags. Jag var väldigt spänd och samtidigt lite skraj, visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig. Marie, som mediet heter, tog emot mig i en liten stuga vi har utanför kontoret. Där hade hon tänt ljus och hon kändes väldigt lugn och harmonisk. Vi slog oss ned och hon informerade mig om hur hon gick tillväga och vilken information hon ville ha av mig. Sedan slöt hon ögonen och började känna av min energi.

De 45 minuterna som följde var förvirrande, omtumlande och fantastiska. Visst, om man ska vara krass och skeptisk så skulle man kunna säga att ca 83% av det hon sa (t.ex. att jag var estetisk, hade snabba energier och 1000 bollar i luften, att jag skulle förändra min boendesituation i slutet av augusti och att min mamma jobbar på sjukhus) hade hon kunnat läsa sig till med hjälp av Google och lite tid, men resterande 17% var sådant som endast nära vänner vet. Dessutom fick jag en hel del hintar inför framtiden, bland annat ett väldigt positivt besked gällande min fortplantningssituation, som gjorde mig väldigt hoppfull. Hon var i alla fall helt och fullt säker på att jag inte skulle dö ensam, och det känns ju trevligt.

Sedan de flummigare bitarna om tidigare liv, som att jag levt under andra världskriget i England och varit inom det militära (hon nämnde Dartmoor som jag nu ser är ett militärt övningsområde, coincedence?), det är ju sånt som jag kanske inte känner någon jättestark koppling till, men vem vet? Konstigare saker har väl hänt?

Hela upplevelsen var för mig väldigt positiv och omvälvande och när jag satt där ville jag inte att det skulle ta slut. Jag tyckte om att hon var väldigt konkret, det var ingen tveksamhet utan klara besked.

Det här inlägget har varit väldigt förvirrande och svårt att skriva och jag vet inte riktigt om jag fått till det. Det jag fått ner i ord är bara en väldigt liten del av all den kraft, energi och upprymdhet jag har känt det senaste dygnet. Vad det beror på kan jag inte riktigt säga. Kanske är det gemenskapen med kollegorna som gått igenom samma sak. Kanske är det lyckan av att få höra det man vill höra. Eller så kanske det är just vad de säger att det är – en röst från en annan dimension som vägleder oss genom äventyret vi kallar livet. Oavsett så har det varit en mycket positiv upplevelse, en jag planerar att vidareutveckla.