Jag och min säng har haft någon slags hatkärleksrelation de senaste åren. För snart tre år sedan köpte jag en ny säng, en hårdare, bredare, mer robust sak. Pimpade den med sänghimmel och hade en plan om värsta prinsessömnen. Men jag tror att det blev något fel med beställningen för i slutändan fick jag en stenhård säng utan någon som helst marginal för fluff och mys. Detta tillsammans med ett alldeles för gammalt och hopsjunket duntäcke, en nackkudde (no fluff) och en brist på sovsällskap gjorde att sängen, istället för att bli den här mysiga, gosiga fristaden, blev sådär kal, steril och totalt bristande på hemtrevlighet.

Här tänker jag osökt på Miranda (ja, ”Sex and the City”) och makeovern av hennes sovrum. ”I'm trying to change my bed karma. I figure if I can make my bed a place I really want to be, others will feel the same.”

Så, förra helgen när mor och syster var här och hälsade på körde vi sängupdate. En ny (till) bäddmadrass, nytt täcke, ett gäng nya kuddar och ett överkast. Ahhhhhhhh. Alltså, skillnaden är obeskrivlig. Det är fluffigt, varmt, mysigt, ett hav av gos! Och mina sängkläder matchar boken jag just nu läser – ”Not That Kind of Girl” av Lena Dunham (ÄLSKAR denna kvinna).  Det är ju liksom meant to be.

Nu vill jag bo i min säng. Någon fler som vill hänga här med mig?