Våren. Den kom faktiskt till slut.

Och där kom den. Våren. När man minst anade det. Efter några riktigt ruggiga dagar så var den plötsligt där. På Hornsgatan när jag satt ute och åt lunch med dijonsenap. Och jackan åkte av och brillorna på. Och jag andades in ljummen luft. Jag tror bestämt livet kröp in så smått igen i kroppen med den där luften.

2 svar

  1. Hej hej, hoppade hit från en sida till en annan.
    Lämnar spår och tycker du fick till det bra där ”livet kröp in så smått igen i kroppen”. Det är precis så det känns nu när våren kommer och allt vaknar til liv.
    Kul blogg du har förresten! Så nu ska jag hoppa vidare.
    Trevlig helg

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

Serietips för en regnig semestervecka

Den här sommaren är ju lite som mitt relationsmönster – ambivalent (lyssna på senaste avsnittet av ”Vad fan håller jag på med?!” så fattar du

Snöskovandring upp på Skuleberget

Mitt ord för 2022 är ”utmana”. Och med två månader av året under bältet måste jag ändå säga att jag lever upp till ordet rätt