Det här med kopplade hundar finns inte riktigt på Bali. Här springer människans bästa vän runt på gatorna, gräver i soptunnor efter mat och korsar mellan bilarna på gatan. De allra flesta av dem är herrelösa och det har tydligen blivit ett rätt stort problem här på ön. Jag har iaf lärt mig att de som har ett rött band runt halsen är vaccinerade mot rabies. Bra att veta liksom.

Själv tycker jag bara att de är så rackarns söta att jag bara vill ta hem allihopa. Och jag veeet att man inte ska klappa, men ibland kan man inte låta bli. Som härom dagen när världens sötaste vovve kom och hängde med oss när vi käkade middag. Vi gav honom lite kyckling och han älskar oss för evigt. Vi döpte honom till Bintang. Efter den indonesiska ölen. Tur att man har alko-gel i väskan.

Bintang och Sasa blev goda vänner.