Jag går aldrig på hockey. Rättelse, jag går väldigt sällan på hockey. Igår var jag fruktansvärt uttråkad efter att ha suttit inne hela helgen så när C frågade om jag skulle hänga på och titta på när BHC spöade Gislaved så hakade jag glatt på. Jag tänkte, lite surr med Jenny och en varmkorv kan jag la betala en tjuga för. Självklart så ska jag då, som inte planerat att vara så rå-engagerad i matchen, få de högljuddaste typerna i hela hallen bakom mig. Ni vet sånna som skriker domarjävel i varannan mening och kan förnamnet på varenda spelare. Sånna man blir så rädd för att man klappar lite extra för att verka insatt. Att sedan BHC fick stryk gjorde ju inte vildarna gladare.

Efter matchen åkte vi hem till oss och åt pizza och titta på ”Bewitched”. Mycket trevligare. Och varmare. Och utan varken vildar och domarjävlar.

2 svar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också är sugen på att läsa:

”Döden, döden, döden”

”Döden, döden, döden”. Så sägs det att Astrid Lindgren alltid började sina telefonsamtal med sin syster. För att ha ämnet ur vägen liksom. Avdramatisera det

Medborgarskolan Silversmide

Lyxen i att bära något man gjort själv

Reklamsamarbete med Medborgarskolan Herregud, sitter jag med en såg i handen och HANTVERKAR? Nej nu vet jag inte om vi hamnat rätt. Jomen ser ni,