Tortilla wrapsen står i ugnen, julmusten är kyld och tvätten är i maskinen. Nu ska jag försöka ta det lugnt och njuta av ”Vänner” en liten stund innan plikten kallar igen.

Vad var det hon sa? ”Sitt stilla, gör ingenting, låt gräset växa av sig själv.” Jag är så fruktansvärt uppstressad den här veckan. Det beror förmodligen på att jag håller på trappa ned min nuvarande medicin för jag ska byta till en annan, men det är fruktansvärt påfrestande att vara stressad hela tiden, även fast man inte har någon anledning. Som att någon sitter på min bröstkorg hela tiden, jag kan inte andas normalt.

Det var en liten 'reality check' när jag sa till C igår när han kom hem att jag känt mig så stressad hela dagen och han snällt frågade vad jag hade gjort. Och jag svarade 'jag vet inte'. Jag hade ingen aning varför jag var så stressad, vad som jag kände att jag bara måste göra. Jag får nog gräva fram det där avslappningsbandet.

Det värsta är att detta inlägget hamnar under 'vardagen'.