Idag har jag hängt med Hanna. I mitt endofinkickande bestämde jag mig för att åka ut till hennes jobb i Söderort och hänga lite på eftermiddagen. Knappt hade jag hunnit dit så fick hon sluta för att det var så lugnt i butiken och det kändes ju liksom helt okej en fredag. Så vi åkte och försåg oss med lite gottigt från delikatessdisken och åkte hem till henne och festade loss på ost och kycklingspett och vattenmelon och rödvin och annat nommigt.

Sedan sa Hanna med bestämdhet ”Nej, nu tar vi vinet och går ut och sätter oss på Skinnarviksberget.” Och när Hanna säger något med den tonen, då gör man som Hanna säger. Så det gjorde vi. Sedan satt vi där på berget och tittade ut över ett vackert Stockholm i solnedgången, drack rödvin, lyssnade på smått melankolisk musik och pratade om sånt som är viktigt i livet. Som att sitta och titta på en solnedgång och känna att man lever.

Fina Hanna och picknickkorgen. <3

Stadshuset i solen.

Glada flickor.

Mycket vuxna och mogna flickor.

Sedan gick solen ner och bastuflotten åkte runt runt utan någon som helst koll och mål.

Och då blev det så här vackert.

Sedan blev vi kalla och ungdomarna runt oss bröliga så då tog vi våra vuxna bakändor och gick hem.