Jag skrev det här inlägget för ganska precis ett år sedan, på Fars Dag förra året. Sedan dess har inte mycket förändrats, jag är lika ledsen, förvirrad, arg och likgiltig som då.
Så jag väljer helt enkelt att lyfta det i år igen. En tanke till alla er vars far valt att inte vara en del av ert liv. Ett avbrott i hyllningarna på Facebook som varje gång kommer som ett slag i magen.
PS. Jag älskar dig mamma, du är bäst. Ingen protest.
Glad måndag! Här står regnet som spön i backen MEN jag är feberfri! Och hostan har gett med sig lite! Så idag sitter jag vid
2020. Ett nytt decennium. Det är stort! Jag vet att det bara är ”ännu ett år” men det är något lite magiskt över sådana här
Det har gått en hel vecka av december och snart är det här året slut. Minns du när man var tonåring och åren liksom kröp
2022 är och Instagram har förändrats mer än någonsin det senaste året. Vill du ha koll på var du borde lägga din tid och energi
2 svar
Vill egentligen bara säga Tack.
<3
<3