I början av året drog Women in Film igång kampanjen #52FilmsByWomen, en utmaning som går ut på att se en film regisserad av en kvinna i veckan under ett år. Självklart antog jag utmaningen och nu när januari lämnar oss är det dags att sammanfatta de första fyra filmerna jag sett i år.

Suffragette av Sarah Gavron

Jag hade otroligt höga förväntningar på Suffragette och jag måste nog säga att den inte riktigt uppfyllde dem. Det är en stark film med bra skådisar och en sjukt viktig historia, men jag tycker att dramaturgin är rörig och manuset håller liksom inte hela vägen. Med det sagt tycker jag helt klart att den måste ses men när det gäller ämnet är till exempel ”Fröken Frimans Krig” en starkare produktion rent kvalitetsmässigt.

Laggies av Lynn Shelton

Lynn Shelton är en av mina absoluta favoriter vad gäller indyregissörer, hon har gjort en av mina bästa filmer, ”Your sister's sister” (finns på Netflix!), och hon har dessutom regisserat ett gäng avsnitt av ”New Girl”! Hennes senaste film, från 2014, heter ”Laggies” och följer Kiera Knightly, men en förvirrande amerikansk accent, genom en 30-årskris som innebär att hon blir bästa kompis med en 16-åring och lever tonårslivet ännu en gång. Filmen är varm och har Lynns fantastiska känsla för relationer, även om den inte lever upp till hennes tidigare filmer.

The Diary of a Teenage Girl av Marielle Heller

Ni vet när man var tonåring och började upptäcka sin sexualitet och ”lekte vuxen” och allt var spännande och dramatiskt och fantastiskt och åt helvete? Ungefär det handlar den här filmen om. I 70-talets San Fransisco där allt är ungefär så öppensinnigt som det går att bli? Där inleder Minnie en relation med sin mammas pojkvän (spelad av Alexander Skarsgård) och det är ungefär precis så tonårsdramatiskt som ni anar. Och så jädra bra. SE.

The Intern av Nancy Meyers

Romcom-drottningen Nancy Meyers (The Holiday, Something's Gotta Give) har den där unika fingertoppskänslan som gör en ”feel good movie”. Här gör hon det igen. Hur hon plockar en fd gangsterskådis, Robert De Niro, gör honom till mysgubbe med en historia som businessboss – sätter honom mot en fab Anne Hathaway som driver en startup som ingen annan. Det känns så jädra modernt, inspirerande och pulling on my heartstrings. Visst finns det delar av filmen som känns för mycket (inbrottet, hallå?!) men all in all är det här en riktigt härlig film.